taget finge anlitas för uppgifter på kamrerarkontoret, liksom den nuvarande personalen kunde komma att utnyttjas för revisionsarbete. Det kunde även tänkas, att nyanställningen av nu avsedd personal kunde komma att möjliggöra någon avlastning av arbete från allmänna byrån i övrigt.
Sedermera ha riksdagens revisorer i § 36 av sin senaste berättelse ägnat uppmärksamhet åt personalförhållandena på egnahemsstyrelsens kamrerarkontor. Efter att ha lämnat en redogörelse för de arbetsuppgifter, som ankomma på kamrerarkontoret och för arbetet å detta ha revisorerna anfört följande:
Revisorerna vilja till en början erinra därom, att av kamrerarkontorets åligganden bestyret med kassarörelsen måste komma i första hand. Med hänsyn till denna rörelses omfattning hava kontorets arbetskrafter måst tagas i anspråk för denna uppgift i sådan utsträckning, att kontoret icke kunnat i den omfattning som är nödvändigt fullgöra sin andra huvuduppgift, nämligen att utöva överinseendet över de till ett antal av 26 uppgående egnahemsnämndernas kassa- och redovisningsväsende och att verkställa revision av sagda myndigheters räkenskaper. Såsom ovan nämnts hava dessa förhållanden medfört, att nämndernas betydande räkenskapsmaterial i stor utsträckning måst lämnas ogranskat och det överinseende över nämndernas kassor, som utövas genom inventeringar, måst eftersättas. I detta sammanhang vilja revisorerna påpeka, att något enhetligt system för utbetalning och verificering av bostadsförbättringsbidrag liksom även av andra lån och bidrag icke är genomfört. Erforderliga föreskrifter härutinnan synas böra utfärdas. Av nämnderna förskottsvis medgivna utbetalningar och verkställda uträkningar av räntor och amorteringsbelopp samt kontrollen över utestående restantier synes böra ägnas särskild uppmärksamhet.
Enligt revisorernas mening är kamrerarkontoret hos egnahemsstyrelsen med dess nuvarande arbetskrafter icke i stånd att på ett fullt betryggande sätt utöva den kontroll över egnahemsnämndernas ekonomiska verksamhet, som är erforderlig. Att denna kontroll utövas på ett snabbt verkande och effektivt sätt, framstår såsom särskilt nödvändigt med hänsyn såväl till storleken av de medel, vilka ställts till egnahemsverksamhetens förfogande, som till de avsevärda belopp, vilka inflyta hos egnahemsnämnderna — därav en stor del i form av kontanta inbetalningar i nämndernas kassor. Härtill kommer, att egnahemsnämnderna först nyligen trätt i verksamhet såsom statliga organ.
Under åberopande av vad sålunda anförts och med hänvisning till den emotsedda ökningen av räkenskapsmaterialet för budgetåret 1941/42 ha revisorerna framhållit angelägenheten av, att frågan om behovet av arbetskrafter å egnahemsstyrelsens kamrerarkontor tages under omprövning.
I utlåtande den 20 januari 1942 med anledning av vad revisorerna anfört har egnahemsstyrelsen förklarat sig i alla delar instämma i revisorernas uttalanden på förevarande punkt.
Enligt vad styrelsen vidare anfört vore den anslagshöjning av 10,000 kronor, som i statsverkspropositionen föreslagits för utökning av arbetskrafterna på kamrerarkontoret, icke tillräcklig för att sätta kamrerarkontoret i stånd att, såsom riksdagens revisorer funnit angeläget, på ett fullt betryggande sätt utöva kontroll över egnahemsnämndernas ekonomiska verksamhet. Styrelsen har anfört följande:
