Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
4
Motioner i Första kammaren, Nr 154.

Nr 154.


Av herr Ström, Fredrik, om utredning rörande ekonomiskt

säkerställande av svensk odling och forskning.


Genom de nedskärningar av anslag till universitet och högskolor, som redan skett eller väntas ske, vidare genom uteblivande av höjda anslag till nya forskningsgrenar samt genom de hårda beskattningar som drabbat eller väntas drabba stiftelser till forskningens fromma, kommer den svenska vetenskapliga forskningen att råka i ett synnerligen farofyllt läge. Innebörden härav bör av riksdagen allvarligt besinnas.

Medan i flertalet andra länder anslagen till den vetenskapliga forskningens främjande och utveckling ofantligt ökat, medan det pågående världskriget försvårar eller omöjliggör det för all vetenskap så gott som omistliga internationella utbytet av impulser och erfarenheter, medan vidare det svenska samhället till följd av vårt lands farofyllda läge måste ställa ständigt ökade krav på vår ungdom, våra lärarkrafter och ej minst på forskningens bidrag till lösandet av landets stora andliga och materiella försvarsfrågor, pågår i Sverige i vissa fall en beklaglig nedrustning av de vetenskapens verkstäder, som skola väsentligt bidraga till att skänka oss ökad kraft att möta tidslägets skilda krav och svårigheter.

Självklart inser envar behovet av att i nuvarande situation iakttaga sparsamhet med statens medel. Likväl uppställer sig frågan i vad mån en ekonomisk spärr gentemot den vetenskapliga forskningen och gentemot kulturella institutioner överhuvud i längden verkligen kan anses innebära en besparing. Kanske kan det snarare betyda motsatsen, ett slöseri? För ganska måttliga summor kan på den andliga idrottens vädjobana stora begåvningar komma till sin rätt och stora ting uträttas med små medel samt nya forskningsresultat skänka landet stora inkomster och ekonomiska resurser.

Man ställer sig under sådana förhållanden frågan, huruvida det icke vore rimligt att som ersättning för inknappningar, uteblivna anslag och minskade avkastningar av donationsmedel använda en större del av lotteri- och tipsmedel till den svenska vetenskapens främjande. Man frågar sig likaledes om det inte vore klokt att från beskattning undantaga fonder, stiftelser och donationer, som avse vetenskapliga ändamål, forskningens främjande samt utnyttjandet av härvid vunna resultat i undervisningens och folkbildningens tjänst. Genom en total skattebefrielse för donationer till vetenskapens fromma skulle man även kunna direkt främja tillkomsten av sådana donationer.