Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
6
Motioner i Första kammaren, Nr 183.

Sålunda bör för att undvika en fördyring för den enskilde att vid domstol få sin talan prövad bestämmelsen om skyldighet för part att personligen inställa sig vid huvudförhandling i underrätt jämkas så att ej strängare regler gälla än som föreslagits beträffande dylik skyldighet i överrätt eller till sådana fall, då hans närvaro finnes erforderlig för utredningen.

Vidare måste man ställa sig tveksam till föreskriften att rätten bör, om det finnes lämpligt, under förberedelsen söka förlika parterna. Att på ett förberedande stadium taga den ställning till en sak, som ett förlikningsförsök innebär, förefaller icke tilltalande. Åtgärder från domstolens sida böra under inga omständigheter innebära mer än att uppmana parterna att söka komma överens.

Slutligen bör av såväl praktiska som psykologiska skäl en uppmjukning ske av föreskrifterna att dom skall, om huvudförhandling vid rätten ägt rum, grundas å vad vid förhandlingen förekommit.

Med stöd av det anförda hemställes,

att riksdagen måtte i det framlagda förslaget till rättegångsbalk företaga sådana ändringar, som äro erforderliga för tillgodoseende av de här ovan uttalade önskemålen.

Tillika hemställes,

att utskottet ville låta utarbeta nödig författningstext.

Stockholm den 31 januari 1942.

Gösta Siljeström. Nils Holmström. Gust. Björkman.