Nr 192.
Förslag om ett effektivare omhändertagande av sinnesvrånga och psykiskt påtagligt defekta alkoholister samt om en differentiering
av tvångsarbetarklientelet.P. M.
av Sten Reuterskiöld, biträdande läkare vid Beckomberga sjukhus.
I sin nuvarande gestaltning har vår alkoholistvård stora motigheter att övervinna. Ett av de värsta, ja, hittills hart när oövervinnliga hindren är svårigheten att effektivt kunna omhändertaga de psykiskt utpräglat defekta alkoholisterna, vilkas närvaro bland hyggligare klientel verkar demoraliserande och som ett gift på anstaltsandan.
Detta svårskötta klientel tarvar egentligen direkt vård av en väl skolad psykiater; och för alkoholistvårdens effektivisering är en för anstalternas räkning direkt inrättad psykiatrisk avdelning trängande nödvändig.
Men huru skall en sådan avdelning kunna åstadkommas i ett ekonomiskt nödläge som detta? De kostnader, som ett nybygge av den arten skulle draga med sig, uppgå till oöverkomliga belopp; för närvarande torde man såsom engångskostnader för nyanskaffning av sinnessjukplatser böra räkna med ett belopp av 10 000 kr. per vårdplats. För en ny avdelning på exempelvis 40 vårdplatser skulle man alltså behöva räkna med en summa på 400 000 kr.
Skall man kunna lösa problemet om de sinnesvrångas avlägsnande från själva alkoholistanstalterna, måste därför andra vägar beträdas.
För manliga alkoholister skapades för 20 år sedan alkoholistavdelningen vid Svartsjö såsom en bottenanstalt för det mest besvärliga klientelet. Till denna avdelning, som är samordnad med tvångsarbetsanstalten därstädes, kan enligt gällande bestämmelser socialstyrelsen hänvisa visst klientel, nämligen från alkoholistanstalten å Venngarn sådan intagen som genom avvikande från anstalten, våldsamt, uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig arbetsvägran eller annan tredska eller på annat sätt äventyrar sin eller andra där intagnas ändamålsenliga vård eller anstaltens behöriga skötsel, samt vidare från alkoholistanstalterna sådan intagen, som tidigare minst två gånger varit intagen å allmän alkoholistanstalt och tillika undergått tvångsarbete, eller ock sådan intagen, vilken är behäftad med sjukdom, som medför smittofara, och vilken ej bliver mottagen å sjukvårdsinrättning. Än vidare kunna hänvisas alkoholister av ovan angivna svårskötta kategorier, för vilka slutligt förordnande meddelats om intagande å allmän alkoholistanstalt och vilka ännu befinna sig ute i samhället eller omhändertagits på annat sätt.
För Svartsjöanstaltens skötsel kom alkoholistavdelningens skapande att betyda ytterligare en påfrestning: till den svårskötta och sinnesvrånga delen av tvångsarbetarklientelet kom nu även ett lika svårdisciplinerbart och psykiskt defekt alkoholistklientel. Förhållandena blevo sådana att statsmakterna blevo nödsakade att besluta om uppförandet av en särskild sluten avdelning. 1926 års riksdag beviljade medel härtill och 1928 togs den slutna avdelningen i bruk. Förut hade man som isoleringsavdelning endast disponerat över den gamla kronohäktesavdelningen i kanslihusets bottenvåning med 9 celler; nu byggdes för 280 000 kr. en avdelning i 3 våningar med 62 platser.
Vid planläggningen före den slutna anstaltens tillkomst hade socialstyrelsen bl. a. yttrat (statsverksprop. 1926: 5, sid. 39): »att de alkoholister, vilka
