tämligen olikartade huvuddelar. Norra Ångermanland skiljer sig i fråga om näringslivets struktur icke oväsentligt från södra Ångermanland. Man skulle med ett visst fog kunna säga, att länet består av tre delar, som både i fråga om kommunikationer, näringsliv och tradition förete åtskilliga och i många stycken avsevärda olikheter. I betraktande av dessa egenartade förhållanden och med hänsyn till de otillräckliga kommunikationerna och de stora avstånden måste skolöverstyrelsens omdöme anses vara mycket välgrundat. Det har därför varit ägnat att väcka undran, att Kungl. Maj:t i sin proposition funnit sig böra åsidosätta skolöverstyrelsens synpunkter. Det vill synas, som om statskontoret uteslutande fäst sig vid det av verkstadsskoleutredningen på sin tid uttalade önskemålet, att endast en central verkstadsskola måtte finnas i varje län. Dessa önskemål kunna emellertid icke utan de största olägenheter förverkligas i län med Västernorrlands läns struktur. Det rimliga och riktiga får väl anses vara att skälig hänsyn i varje särskilt fall tages till de faktiska förhållandena, och även om det i allmänhet kan finnas fog för den av verkstadsskoleutredningen förordade förläggningsprincipen, så torde det likvisst vara nödvändigt att modifiera dess tillämpning där förhållandena så uppenbarligen påkalla. Västernorrlands län utgör ett sådant motiverat undantagsfall. Detta har skolöverstyrelsen mycket riktigt insett och erkänt.
Beträffande behovet av och tillströmningen till verkstadsskolorna i Västernorrlands län hänvisa vi dels till den skrivelse, som yrkesskolstyrelsen i Sundsvall på sin tid avlät till landstingets förvaltningsutskott — en framställning som förvaltningsutskottet gjorde till sin egen — dels till den utarbetade tablån över »antalet sökande till och behov av elevplatser vid planerade centrala verkstadsskolor i Västernorrlands län (Sundsvall och Sandö)». Dessa handlingar ha överlämnats till vederbörande utskott.
Under hänvisning till vad sålunda anförts få vi hemställa,
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 171 måtte uttala sig för att jämväl verkstadsskolan för arbetslös ungdom i Sundsvall med ingången av budgetåret 1942/43 omorganiseras till central verkstadsskola.
Stockholm den 19 mars 1942.
Verner Söderkvist.
Arthur Engberg. Emil Näsström. L. Tjällgren.
Sven Edin. A. Gillström. Gustaf Velander.
