3 Motioner i Första kammaren, Nr 213. om restitution av nöjesskatt det visat sig, att av sammanlagt 100 tillställningar inom Stockholm, för vilka restitution av nöjesskatt sökts under år 1940, icke mindre än 16 lämnat underskott eller behållning, understigande 12 95 av intäkterna. Bruttoinkomsten för dessa 16 tillställningar belöpte sig till 32.018 kronor, medan utgifterna uppgingo till 34.158 kronor. Det må då i anledning härav sägas, att man ioke vid en insamling kan bedöma en del av verksamheten isolerad. Just ifråga om fester får man ofta räkna med att deras betydelse ligger på det rent propagandistiska planet. Genom reklam utåt stimulerar man bidragsgivandet. En fest har ofta den innebörden, att den, oberoende av det nettoresultat denna isolerat ger, öppnar ögonen för insamlingens behjärtansvärda karaktär. En cfest är sålunda ofta ett led i omkostnaderna, en reklam. Detta exempel visar just, hur svårt det är att låta myndigheterna avgöra, vilka kostnader, som en insamling skall få draga. Särskilt med tanke på att polismyndigheterna och icke någon kommunal myndighet skulle granska dessa verksamheter, väcker förslaget betänkligheter. - Det har anförts, att man i Danmark skulle ha en lagstiftning av detta slag. Det må då erinras om att man knappast har en så omfattande insamlingsverksamhet i Danmark som i Sverige, och insamlingar för motsvarande ändamål har man icke i Danmark kunnat påvisa med en anslutning av tillnärmelsevis sådan omfattning som förekommit i Sverige. Exempel härpå saknas ingalunda. Huruvida orsaken härtill är den tunga hand, som polismyndigheterna lägga på den enskilda hjälpverksamheten eller icke, låter sig här icke säga, men en planerad lagstiftning kommer sannolikt att venka hämmande. Därest man emellertid från riksdagens sida är beredd att lagstifta på detta område, hör man dock ställa sig reserverad mot tanken på att lägga kontrolluppgiften etc. i händerna på polismyndigheterna. Om denna arbetsuppgift i stället lades på något kommunalt organ, som för den tekniska granskningen ägde anlita stadens revisionsväsen med dess rutinerade personal, skulle det säkert bli mindre stötande för allmänheten men lika effektivt. Att pröva, huruvida en insamling skall vara av sådan natur, att den skall tillåtas eller icke, synes överhuvudtaget vara en lämplighetszfråga av sådan karaktär, att den bör uppdragas åt lekmän, och då kommunala förtroendemän. Under hänvisning till det ovan anförda hemställes sålunda 1) om avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 112, 2) att, därest tanken på en lagstiftning överhuvudtaget accepteras, uppdraget att handhava denna kontroll och över-syn över insamlingsverksamheten pålägges kommunalt organ i någon form. Stockholm 21 mars 1942. Fredrik Ström. Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1942 musa
