14 Motioner i Första kammaren, Nr 219. Uppmärksammas bör också, att det beprövade snöploglagsystemet, vilket visat sig vara av allra största värde för vinterväghållningens säkerställande och förbilligande, icke erhållit någon plats idet förstatligade vägväsendet. Ur budgetsynpun.kt är det hetänkligt, att klar upplysning om sättet för medelsanskaffningen saknas. Departementschefen uttalar visserligen att det erforderliga beloppet under normala tider huvudsakligen bör uttagas genom bensin- och fordonsskatter. Hur finansieringen är avsedd att tillgå, innan normala tider ånyo inträda, är icke tillkännagivet. För oss står det klart att det klara och direkta sambandet mellan statens inkomster från motortrafiken och utgifterna för vägväsendet måste bibehållas. Ett täckande av kostnaderna för vägväsendet genom den betydande höjning av de direkta skatterna, .som i annat fall blir nödvändig, är ej minst i nuvarande läge icke tillrådligt. Av alla dessa skäl komma vi att yrka avslag på den kungl. propositionen. Ett principbeslut enligt de däri uppdragna linjerna synes oss i hög grad vådligt. Skall ett förstatligande av vägväsendet komma till stånd, bör detta ej sträcka sig längre än att väghållningsuppgifterna rimligen kunna lösas av statsorgan. Ett Övertagande av landets cirka 90.000 kilometer allmänna vägar ställer däremot staten inför uppgifter av en art, som statsorgan icke böra handhava. Vissa tekniska, måhända också ekonomiska vinster synas oss däremot möjliga vid ett statens Övertagande helt eller delvis av huvudvägarna, vilket sannolikt också skulle bidraga till skatteutjämningsfrågans lösning. Departementschefens principiellt avvisande hållning till tanken på varje uppdelning av väghållningsuppgiften på olika organisationstyper förefaller ej välgrundad med hänsyn till de erfarenheter, som gjorts i andra länder. Huvudvägarnas och de lokala Vägarnas uppgifter och problem äro också på ett naturligt sätt artskilda. Anspråken, byggnadssättet och utbyggnadstakten regleras av helt skilda faktorer beträffande de vägar, som tjäna den stora genomgångstrafiken, och beträffande det endast lokalt betydelsefulla vägnätet. De stora ri.ksväg=sfrågornas enhetliga lösning inom en centralmyndighet torde innebära vissa fördelar, främst av teknisk natur. Ett fortsatt utredningsarbete bör alltså undersöka .möjligheterna att med bibehållande i huvudsak av den nuvarande vägorganisationen därifrån utbryta huvudvägarna samt åstadkomma en rättvis utjämning och avvägning av vägkostnaderna. Under alla förhållanden måste riksdagen sättas i tillfälle att genom granskning .av utarbetad lagtext och förordningar erhålla en klar bild av förslagets konsekvenser, innan ett genomgripande principbeslut fattas. Med hänsyn till vägproblemets nuvarande läge, främst den korta tidrymd, som förflutit sedan ny väglag trädde i kraft år 1937, kan härav följande uppskov icke medföra några olägenheter.
