Motioner i Första kammaren, Nr 231. 7 artilleriets del föreslår beredningen, att 60 underbefälsbeställningar förändras till beställningar för långtjänstunderbefäl. Intetdera förslaget har vunnit departementschefens direkta anslutning. Departementschefen uttalar emellertid, att därest en fortsatt undersökning skulle giva vid handen, att för vissa särskilda befattningar behov föreligger av en sådan fastare anställningsform, torde frågan böra på nytt upptagas till behandling. Ifråga om armén hänvisar departementschefen till att förslaget om inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar "icke i detta sammanhang varit föremål för de närmast ansvariga myndigheternas bedömande, och det sålunda icke varit möjligt att allsidigt pröva behovet av ett dylikt utbyte eller för vilka uppgifter de nya beställningarna kunna vara lämpade". Arméns myndigheter ha emellertid tidigare framlagt förslag om inrättandet av ett väsentligt större antal dylika beställningar (i medeltal 2 per kompani och motsvarande fredsförband), vilket framgår av Kungl. Maj:ts proposition till 1941 års riksdag angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel (nr 155). Denna omständighet kunde ha varit värd beaktande, synnerligast som departementschefen då uttalade sig för att ett avgörande av frågan borde ske i ett större sammanhang. Såväl vad gäller armén som kustartilleriet är det på här anförda skäl önskvärt, att riksdagen uttalar sig för att den av departementschefen förutsatta undersökningen av åtgärdens lämplighet kommer till stånd snarast möjligt. Till den väsentligaste delen måste dock lösningen av det avgående fast anställda manskapets framtidsfräga åstadkommas genom vidtagandet av åtgärderför underlättande av civilanställning. Civilanställningsproblemet är i princip ingenting annat än en fråga om överflyttning av arbetskraft, varvid utbildnings- och omskolningsfrågorna kräva särskild uppmärksamhet med hänsyn till att det klientel, det här gäller, oftast saknar egentlig yrkeskunskap av betydelse för verksamhet inom civila arbetsområden. Å andra sidan kan det förutsättas, att vederbörande under långvarig militärtjänst inhämtat ett gott underlag i fråga om allmänbildande kunskaper och grundlagt vissa önskvärda allmänna egenskaper, vilka det måste vara angeläget att nyttiggöra i civil verksamhet. I propositionen förutsättes såsom nämnts att civilanställningsfrågan skall upptagas till förnyat övervägande. Detta är så mycket angelägnare som planerna för personalorganisationens utbyggnad både taga sikte på en utökning av manskapskadern av betydande mått och på en förlängning av den första kontraktstiden för de fast anställda. Sistnämnda omständighet kommer visserligen att relativt sett minska den årliga omsättningen av kadern, men absolut taget kommer antalet årligen avgående att bli väsentligt större än tidigare. Samtidigt ökas svårigheterna för de avgående att ordna sin civilförsörjning genom att de genomsnittligt längre tid komma att vara borta från civilt arbetsliv, genom den högre medellevnadsåldern samt i vissa fall genom inträdd försörjningsplikt mot familj.
