2 Motioner i Första kammaren, Nr 238. nisation och stridssätt. Detta synes oss ej hava tillräckligt beaktats i Kungl. Maj:ts proposition. Då den av Kungl. Maj:t förordade kostnadsramen för försvarsorganisationen kan anses vara väl avvägd, utgör den en naturlig spärr för den totala utbyggnaden av försvarskrafterna, men det synes oss böra. övervägas, om icke sådana jämkningar i den föreslagna organisationen äro möjliga, att krigsmakten uppnår än större effektivitet och samtidigt ökad elasticitet. Vår krigsmakts uppgift att om möjligt avskräcka en makt från att anfalla oss, att ingjuta respekt för våra rättigheter som neutral stat och att hindra andra makter att påtvinga oss orimliga neutralitetsregler, t. ex. rörande sjö- och luftfart, samt att i sista hand, om vi trots allt bliva anfallna eller kränkta, med framgång försvara landet. Sverige anses vara ett tekniskt högtstående land med en relativt liten folkmängd och har alltså värdefullt folkmaterial. Den ledande principen vid utformandet av l-:rigsmaktens organisation bör med hänsyn härtill vara att åstadkomma den erforderliga militära kraften genom att utnyttja mekaniska stridsmedel och så långt som möjligt spara den- levande kraften. Principiellt sett bör sålunda huvudvikten läggas vid de mekaniska stridsmedlen, d. v. s. på flygvapnet, flottan och arméns mekaniskt betonade delar, och försvarsorganisationen alltså få sin utfonnning med hänsyn till möjligheterna att förstärka nyssnämnda försvarsmedel. En ytterligare ökning av flygvapenorganisationen utöver den av Kungl. Maj:t i försvarspropositionen föreslagna synes oss i första hand önskvärd. Flygvapnet bör under de närmaste åren utbyggas så mycket och så snabbt som det med hänsyn till materielanskaffning och utbildning är möjligt. Ett tillräckligt kraftigt flygvapen ingiver respekt hos främmande makt. Tillvaron av ett sådant vapen kan leda till att neutralitetskränkningar och krav, som hota vår självständighet, undgås. Det pågående kriget ger varje dag nya bevis på hur föga det lönar sig att skapa ökade försvarskrafter, om icke i dessa ingå tillräckliga flygstridskrafter. Flygvapnet är den försvarsgren, som kan uppträda på alla fronter. Det kan insättas på de övriga försvarsgrenarnas fronter snabbare än dessa samt även utnyttjas framför och bakom de andra försvarsgrenarnas fronter. Det måste sålunda te sig meningslöst att utöka armé- och marinstridskrafterna utan att samtidigt ägna noggrann uppmärksamhet åt att dessa stridskrafter kunna beredas skydd och stöd av erforderliga flygstridskrafter. Med hänsyn till angivna förhållanden finna vi oss böra föreslå, att flygvapenorganisationen bör omfatta minst en flygflottilj utöver det av Kungl. Maj:t föreslagna antalet. I första hand bör därvid en jaktflottilj - den sjunde - tillkomma. Men ytterligare utökning av vapnet bör därjämte övervägas. Krigserfarenheterna synas nämligen hava bestämt givit vid handen, att bombvapnet haft stor verkan mot åtminstone lätta sjöstridskrafter och handelsfartyg. Vidare har bombvapnet i samverkan med torpedflyget visat
