Motioner i Första kammaren, Nr 233. 3 sig kunna åstadkomma goda resultat. Den del av flygstridskrafterna, som mera regelmässigt avses för anfall mot fartygsmål, borde därför kompletteras med en lätt bombflottilj. Ett dylikt tillskott till flygstridskrafterna med en jaktflottilj och en lätt bombflottilj borde sålunda tillföras den för marinsamverkan avsedda delen av våra flygstridskrafter, enär dessa förband skulle komma att utgöra ett värdefullt komplement till flottans egna stridskrafter och även kunna, såsom nedan närmare framhålles, åtminstone tills vidare ersätta vissa större fartygsenheter inom flottan. Flygvapnet bör under alla förhållanden utbyggas till en omfattning, som de militära myndigheterna kunna betrakta såsom tillräckligt och som är möjligt med hänsyn till tillgången på utbildad personal och materiel. Behovet av en ytterligare förstärkning av flygvapnet kommer för övrigt till uttryck även i proposition nr 210/19112, där departementschefen anför följande: "Även för mig framstår ett starkare flygvapen som betydelsefullt. I princip har jag därförintet att erinra mot uppsättandet av en sjunde jaktflottilj" (sid. 34 i prop.) samt "En av de viktigaste åtgärderna vid genomförandet av en ny försvarsorganisation måste vara att skapa ett starkt och slagkraftigt flygvapen. Den år 1936 beslutade fredsorganisationen av flygvapnet måste även efter de förstärkningar, som därefter vidtagits, anses otillräcklig. Den av försvarsutredningen förordade utökningen måste betraktas som ett minimiprogram, vilket såsom sådant kan godtagas av mig. En ytterligare utvidgning av denna försvarsgren är, såsom jag inledningsvis framhållit, önskvärd" sid. 629 i prop.). (- l detta sammanhang bör erinras om, att överbefälhavaren i sitt yttrande över försvarsutredningens betänkande framhållit, att han anser tillkomsten av en sjunde jaktflottilj vara "det angelägnaste önskemålet i fråga om förbättringar på utredningens förslag i dess helhet" (sid. 628 i prop.) och att jämväl 1942 års försvarsberedning föreslagit uppsättandet av en sjunde j aktflottilj . Chefen för försvarsdepartementet har, som framgår av det föregående, sålunda i likhet med oss ansett, att flygvapnet bör förstärkas utöver 194-1 års försvarsutrednings förslag, ävensom föreslagit att vissa förberedande åtgärder böra vidtagas för uppsättningen av en sjunde jaktflottilj. Departementschefen framhåller emellertid (sid. 34 i prop.), att han finner det "ganska tveksamt om denna ytterligare utökning av flygvapnet kan med hänsyn till utbildningen av personal och till organisatoriska svårigheter medhinnas inom femårsperioden". Även om vissa svårigheter skulle föreligga att i önskvärd utsträckning fylla behovet av officerare och underofficerare på aktiv stat, anse vi, att detta icke bör utgöra hinder för att uppsätta ytterligare förband inom flygvapnet. Det torde finnas möjligheter att under en kortare tidsperiod, intill dess behovet av stampcrsonal kan bliva täckt, taga i anspråk reservpersonal och värnpliktiga i ökad omfattning. Även flygplanbehovet måste kunna täckas, om snabba och kraftiga åtgärder vidtagas. Sedan väl
