2 Motioner i Första kanmtarcn, N r 235. Den ökade avlöningskostnaden för underoificerare, som uppkonimer vid en proportionsförskjutning av i det efterföljande föreslagen storleksordning, kan helt täckas genom en minskning av antalet manskapsbeställningar. Även detta medför ökade möjligheter för en kvalitativt tillfredsställande manskapsrekrytering. Militärbefälhavaren på Gotland har i sitt yttrande över försvarsutredningens betänkande ansett en ökning av staten för Gotlands artillerikår med 3 underofficersbeställningar och en samtidig minskning med 5 furirsbeställningar medföra förbättrade befordringsförhållanden och bidraga till ett gott rekryteringsresultat. Vid en ökning av staten med 1 styckjunkare och 2 sergeanter komma befordringsförhållandena till och inom underoificerskåren att bli förhållandevis goda. Ifråga om minskningen av antalet beställningshavare för fast anställt manskap kan det för att tillgodose önskemålen om tillfredsställande befordringsförhållanden även inom underbefälskåren anses lämpligt, att i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag minska såväl på antalet furirer som på antalet konstaplar. Antalet furirer synes sålunda böra minskas med 3 och antalet konstaplar med 4. Genom att reducera antalet fast anställda underbefäl med 7 torde kostnadsökningen för det ökade antalet underofficerare helt uppvägas. Några svårigheter för utbildningsarbetet vid kåren behöva icke uppstå till följd av att antalet underbefäl minskas. På anförda skäl hemställes, att riksdagen måtte besluta, att för Gotlands artillerikår skall beräknas en personalkader, som i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag innebär ökning med 1 major, 1 styckjunkarc och 2 sergeanter samt en minskning med 3 furirer och 4 konstaplar. Stockholm den 29 april 1942. Arthur Heidifng.
