2 Motioner i Första kammaren, Nr 242. myndigheter liksom i förvaltnings- och organisationsfrågor - erfarenheter som en regementsofficer av lägre grad icke kunnat vinna. Därtill kommer att vissa svårigheter i befälshänseende komma att uppstå, därest fobef blir en överstelöjtnant. Grupperas exempelvis ett regemente i beredskapssyfte inom försvarsområdet, är dess chef i regel alltid av högre grad än fobef. Den senare blir då underställd den förre, trots att motsatsen vore det önskvärda; fobef representerar nämligen ikontinuiteten i hemortsförsvaret och bör ha förskaffat sig vida större kunskaper om förhållandena inomområdet och om dess territoriella försvar än en chef för ett nyanlänt regemente. Om befattningen som fobef beklädes av en f. d. regementschef, uppstå icke samma svårigheter, ty fobef kan då i regel beräknas vara den till tjänsteställningen främste av de två. För att undgå dessa olägenheter och för att ge befälhavarna för de för territorialförsvaret viktiga försvarsområdena en högrejkompetens vilja vi föreslå följande anordningar: Som fobef förordnas i regel en f. d. regementschef. Han befordras till fobef, då det blir uppenbart att han inte kan vänta vidare avancemang. Detta torde bli klart några år före pensionsålderns inträde, d. v. s. några år före 60-årsåldern. Han kvarstår i aktiv tjänst med lön enligt Ob 1 intill dess att han eljest skulle ha pensionerats. Har han visat sig mindre lämplig såsom fobef eller saknar han nödig fysisk och andlig vigör, avgår han då med pension i vanlig ordning. Befinnes han däremot lämplig och kapabel kan han erhålla förlängt förordnande, förslagsvis först för tre år och därefter ev. ytterligare för två år. Maximiålder för fobef bör vara 65 år. Under den tid, då han uppbär pension men är förordnad till fobef, åtnjuter han ett tilläggsarvode av sådan storlek, att den sammanlagda löneinkomsten blir densamma som lön enligt Ob 1. Endast i den mån lämpliga förutvarande regementschefer inte finnas att tillgå bör överstelöjtnant förordnas till fobef. Genom en anordning av det slag som ovan skisserats vinnas följande fördelar: 1) Fobef blir bättre kvalificerad, kommer direkt från den aktiva militära tjänsten, äger en regementschefs vidsträckta organisatoriska erfarenheter och får därigenom större möjlighet än hittills att hävda sig och försvarsområdets intressen i samarbetet med civila och militära myndigheter. 2) Fobef får i de flesta fall en högre tjänsteställning än cheferna för de förband, som kunna komma att förläggas inom försvarsområdet, något som ej blott har formell betydelse för befälsförhållandena utan även kan vara av stort praktiskt värde för territorialförsvaret. 3) Möjlighet yppas att utan diskreditering förflytta regementschefer, som börja bli för gamla på sina krävande poster, och anordningen bör i detta hänseende ses i sammanhang med andra ifrågasatta åtgärder i likartat syfte, såsom införande av ett disponibilitetsinstitut, sänkning av pensionsåldern
