Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/642

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Motioner i Första kammaren, Nr 243. Nr 243. Av herr Lindblom m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angáende den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter. Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter beräknas kostnaden bliva i medeltal per år under de fem närmaste budgetåren i runt tal 755 miljoner kronor, eller tillsammans 3,8 miljarder kronor, om .prisläget den 1 juli 1941 lägges till grund för beräkningarna. Därvid ha icke inräknats kostnaderna för den beredskap, som nödvändiggöres av de nu rådande utrikespolitiska förhållandena och vilken kostnad för nästa budgetår antages belöpa sig till omkring 1.200 miljoner kronor. Efter genomförd organisation skulle årskostnaden beräknad på nyssnämnda prisläge komma att utgöra 650 miljoner kronor. . Inför de enorma utgiftsbelopp som det här gäller känner sig säkerligen mången mycket betänksam. Det är nämligen här icke fråga om en av det pågående världskriget föranledd tillfällig ansvällning av försvarskostnaderna, såsom den som orsakas av vår nuvarande militära beredskap, utan det gäller uppbyggandet av en efter våra förhållanden enastående stor försvarsorganisation avsedd att bliva bestående även sedan fredliga förhållanden återinträtt i världen. I propositionen föres visserligen det resonemanget, att försvarsutgifter av nämnda storlek jämte de under kriget starkt ökade civila utgifterna för mera normala behov faktiskt kunnat täckas av löpande inkomster i riksstatsförslaget för budgetåret 1942/43 och på grund därav anses konstaterat, att spörsmålet om finansieringen av försvarsutgifterna av angiven höjd kan lösas. Det fördöljes dock icke att finanspolitiska svårigheter kunna komma att yppa sig. Man bör också observera att utom den ordinarie delen av budgeten för nästa år, vilken man lyckats balansera med löpande inkomster, finns en extraordinarie del, som omfattar alla utgifter av tillfällig natur, som sammanhänga med krigs- och krisförhållandena, tillsammans 1.335 miljoner kronor, vilken helt och hållet torde komma att finansieras genom upplåning. Därom torde i och för sig icke vara något att säga under nuvarande förhållanden. Men eftersom dessa medel avse icke produktiva ändamål, så skola de förräntas och en gång återbetalas med vanliga skattemedel. Detta