Motioner i Första kammaren, Nr 247. 5 binda statsmakterna för en sd dyrbar " permanent" försvarsordning som den nu föreslagna men också utan den begränsning av de under tvd à trefår framåt disponibla beloppen, som femdrsplanen bygger pá. Den problemställning som legat till grund för de gjorda utredningarna - d. v. s. utbyggnaden av en varaktig, i fredstid bestående försvarsordning - torde ha medfört en föga rationell nedprutning av sådan materielanskaffning, som snabbt skulle öka försvarets effektivitet utan att åstadkomma någon större framtida belastning å försvarsbudgeten. Åtskilliga dylika saker - exempelvis en utvidgad mekanisering - torde nämligen ej kunna fogas in i en permanent försvarsordning med angiven kostnadsram, om den personliga värnkraften skall heltuttagas. Fördelarna av att arbetet på försvarets stärkande inriktades så, som om man vore nästan säker på att vårt land inom något år skulle indragas i kriget, torde av ovan angivna skäl vara högst betydande. Överhuvud råder det en viss inkonsekvens mellan å ena sidan det antagande, som väl måste ligga bakom femårsplanen, att riskerna för Sveri.ges indragande i-.krig ej äro större under de närmaste åren än längre fram, och å andra sidan den stora och dyrbara försvarsberedskap, som för närvarande uppehålles och uppehölls under större delen av fjolåret. Denna beredskap måste ju förutsätta, att riskerna redan nu anses vara exceptionella. Även om manintet vet om framtiden, torde det enligt min mening kunna sägas, att riskerna under de närmaste tvåtre åren snarast förefalla större än längre fram i tiden. I varje fall kunna f. n. riskerna ett eller annat år framåt bättre bedömas än riskerna i en mera avlägsen framtid. Måhända är man på "försvarsvänligt" håll benägen att som en fördel betrakta, att svenska folket genom beslut redan nu om en "permanent", starkt utvidgad militär apparat kommer att bindas i detta avseende, varigenom riskerna för en reduktion av försvaret efter freden skulle minskas. Häremot måste anföras, att ingen kan förutsäga hurudant Sveriges utrikespolitiska, militärpolitiska och ekonomiska läge kommer att bli efter det pågående kriget. Försvarets omfattning, kostnadsram och inriktning kan och bör bli beroende därav, även om erfarenheten visat att man bör vara försiktig med att göra alltför djupgående ändringar med hänsyn till ett måhända tillfälligt läge. Det vore lika oriktigt att alls icke anpassa försvaret efter ovan angivna förutsättningar som att utgå från att ett måhända gynnsamt försvarspolitiskt läge vid en viss tidpunkt kommer att bli bestående. I varje fall förefaller det föga realistiskt att tro, att svenska folket skulle låta fredstidens försvar bli i huvudsak beroende av beslut som fattas nu under stormaktskriget utan kännedom om den kommande fredstidens förhållanden. En spekulation i en dylik bindning av den framtida rörelsefriheten bör icke få utgöra ett skäl - och har måhända ej heller gjort det - för att försvarsarbetet inriktas på lång sikt i stället för att i främsta rummet gälla en ökning av försvarets styrka under de allra närmaste åren. Som av ovanstående framgår skulle det varit av stort värde om regeringen Bihang till riksdagens protokoll 1942. 3 saml. Nr 246-247 2
