4 Motioner i Första kammaren, Nr 258. Nr 258. Av herr Mannerskantz m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om avverkningsskyldighet. I Kungl. Maj:ts proposition nr 277 angående lag om avverkningsskyldighet har föreslagits ett antal skärpningar av nu gällande bestämmelser, som utan att kunna medföra någon nämnvärd ökning av ved- och virkesleveranserna såväl principiellt som reellt innebära olägenheter och intrång för skogsägarna, vilka torde sakna motstycke på andra områden. Redan när den nu gällande lagen år 1940 behandlades av riksdagen, hävdades att lagen var onödig och att i stort sett samma vedkvantiteter skulle kunna påräknas, om man inskränkt sig till att länsvis uppgöra avverkningsplaner, innebärande förslag till de vedkvantiteter, som varje enskild skogsägare borde leverera. Erfarenheten har knappast jävat detta påstående, enär det fåtal fall av tredska som förekommit utgör rena undantag. De från sådana skogsägare erhållna vedmängder hava näppeligen uppgått till sådana kvantiteter, att de på minsta sätt ha kunnat påverka bränsleförsörjningen. Vi skola emellertid nu icke ånyo upptaga det avslagsyrkande som 1940 gjordes, men måste resa gensaga emot de skärpningar, som nu föreslås. Den mest betydelsefulla av dessa torde vara förslaget att bemyndiga Kungl. Maj:t att låta lagen tillämpas även på annat virke än ved. Även om föredragande statsrådet icke för närvarande anser att leveranstvång bör införas för andra sortiment än brännved, kolved och massaved, måste man utgå ifrån att lagen kommer att tillämpas även på andra sortiment, såsom timmer, stolpar, slipers eller måhända även sågat virke-. Vi kunna icke anse det vara riktigt att så sker. Beträffande massaveden kan det måhända vara logiskt, att den följer bestämmelserna för den övriga veden, även om man måste anse, att de minskade lagren av massaved sammanhänga med det ganska oekonomiska tillvägagångssättet att använda massaved som bränsle. Att däremot ålägga skogsägare att hugga vissa kvantiteter timmer eller specialsortiment innebär ett ingrepp, som knappast kan försvaras även vid ett mera trängt försörjningsläge. Det rent tekniska handhavandet av fördelningen av kvantitcterna är härvidlag mycket mera komplicerat än när det gäller veden. Man måste därjämte räkna med att de flesta skogsägare, som hava tillgång till skog, där timmer kan utfås utan förfång för skogsvården, komma att avverka såmycket som erfordras för hemmamarknaden och den mycket nedskurna
