2 Motioner i Första kammaren, Nr 270. vara sådant, att det nödvändiggör en hjälpverksamhet, för vars finansierande extraordinära bidrag av statsmedel förutsättas skola utgå. Även i övrigt har behovet av den ifrågasatta krishjälpen blivit bestyrkt. Genom 1941 års befolkningsutrednings förmedling ha nämligen barnavårdskonsulenterna och barnavårdsombuden i de nämnda länen blivit i tillfälle att meddela sin rent erfarenhetsmässiga uppfattning i saken. Av de inkomna svaren framgår det, att det anses angeläget, att åtgärder vidtagas för att bereda en extraordinär hjälp åt barnen. På enahanda sätt uppfattar också 1941 års befolkningsutredning den förevarande situationen. Utredningen framhåller sålunda i ett till Kungl. Maj:t ställt yttrande, att "behovet av en förebyggande krishjälp till förmån för barnen i de fyra nordligaste norrlandslänen är styrkb. Utöver detta förklarar utredningen, att även om det förekommer talrika bamrika familjer också i andra län liksom även hög barndödlighet, så är dock situationen i Norrland svårare inte minst på grund av dess speciella klimatiska och geografiska belägenhet. Till detta kommer också, att norrländskommunerna i allmänhet äro vida mer .skattetyngda än sina motsvarigheter i andra delar av landet och till följd därav förhindrade att själva i någon större omfattning vidtaga och bekosta sådana åtgärder, som statens inspektör för fattigvård och barnavård för någon tid sedan förordade som lämpliga objekt för den kommunala verksamheten på detta område. Även i det nu anförda ligger sålunda en anledning till att effektiva åtgärder från statens sida böra vidtagas. Av Kungl. Maj:t föreslås nu i propositionen nr 298 till årets riksdag, att åtgärder skola vidtagas för att bereda barn från .städer och andra tättbebyggda samhällen möjlighet till sornmarvistelse på landet. En dylik vistelse måste givetvis anses fylla en betydelsefull hälsovårdande uppgift, men fråga är, om det äskade anslaget på 500.000 kr. medgiver, att verksamheten får den erforderliga omfattningen. För vår del äro vi tveksamma därom. Befolkningsutredningen hade nämligen föreslagit, att anslaget skulle sättas till 1.000.000 kr., och därutöver hemställt, att 400.000 kronor skulle få disponeras för att i huvudsak täcka de ytterligare behoven i de fyra nordligaste länen. Utredningen förklarar i det sammanhanget, att "den enklaste och efter behoven mest anpassningsbara metoden för beredande av förebyggande krishjälp åt barnen i norrlandslänen är, att staten ställer ett belopp till förfogande för landshövdingarna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län att efter bedömande i varje enskilt fall användas för det angivna ändamålet. Såsom lämpliga belopp vill befolkningsutredningen föreslå 100.000 kr. till envar av landshövdingarna i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt 25.000 kr. till landshövdingen i Jämtlands län eller tillhopa 325.000 kr. För att bereda Kungl. Maj:t möjlighet att hålla i beredskap medel till krishjälp åt bam även i andra län än de nu i främsta rummet ifrågasatta finner befolkningsutredningen lämpligt, att ytterligare
