Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/716

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Motioner i Första kammaren, Nr 270. Avskrift. Till KONUNGEN. I skrivelse till Konungen den 8 maj 1942 har länsstyrelsen i Västernorrlands län anhållit om krisbidrag till fattiga och klena barn. Vidare ha landshövdingarna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län i skrivelser till befolkningsutredningen angående .särskild hjälp åt barn inom de nämnda länen på grund av de svårigheter, krissituationen skapat, framfört förslag till hjälpåtgärder av skilda slag samt gjort framställningar om utverkande av extraordinära bidrag av statsmedel för ändamålet. Åtskilliga av de framförda förslagen syfta till åtgärder med verkan på längre sikt än under den rådande aktuella krissituationen. Befolkningsutredningen bortser i detta sammanhang från sådana mera långfristiga förslag och får med överlämnande av skrivelserna och efter att bland annat i ärendet hava inhämtat yttrande från statens inspektör för fattigvård och barnavård anföra följande rörande åtgärder, som helt motiveras av krissituationen. Till en början må helt allmänt framhållas, att frågan om särskild krishjälp åt barn just nu efter en påfrestande vinter måste allvarligt uppmärksammas i hela riket icke blott ur hälsovårdssynpunkt utan även ur socialvårdsfsynpunkt, framför allt därför att möjligheten till, att den instundande sommaren följes av en lika påfrestande vinter som den nu gångna, inte kan uteslutas. Om livsmedelsknappheten fortfar eller skärpes och prisstegringen går vidare, måste man räkna med ökade krav på understöd av samhället för fattigvård, sjukvård m. m. för barn under det kommande vinterhalvåret. Den aktuella frågan om krishjälp åt barn är därför, om icke helt så dock närmast en fråga om att i görligaste mån utnyttja den stundande sommarens möjligheter till hälsostärkande lantvistelse m. m. i syfte att förebygga näringsbrister och annan försämring av barnens allmäntillstånd. Det är det förebyggande syftet,- som alltså bör beaktas såsom det väsentliga. Även om, av tillgängliga utredningsresultat att döma, påtagliga hälskoskador eller näringsbrister dessbättre ännu icke kunnat påvisas hos barn i någon avsevärd omfattning, så tenderar dock tillförseln av kalorier och vissa viktiga näringsämnen att minska. Särskilt må .såsom befolkningsutredningen i tidigare framlagda utredningar framhållit, erinras om, att denna näringstillförsel enligt Socialstyrelsens konsumtionsundersökningar åren 1940-1941 i fråga om vissa vikti.ga livsmedel minskar med barnantalets ökning i hushållen. Detta måste innebära, att krisläget är särskilt kännbart för familjer med barn och i synnerhet för obemedlade och mindre bemedlade barnrika familjer. Det må härvid även erinras om det nära samband, som visats råda mellan fattigdom och barnrikedom i familjerna. Nyligen verkställda undersökningar avseende år 1939 ha sålunda visat, att bland familjer och ensamma personer med 5 och flera barn voro 24 °/o i riket i dess helhet understödda av fattigvårdsstyrelserna.. Motsvarande andelar voro 23 °/o för landsbygden och 32 °/o för städerna. För Dalarnas och Norrlands landsbygd var siffran icke mindre än 35. °/o. Är 1939 levde betydligt mera än 100.000 minderåriga barn under så fattiga omständigheter, att fattigvårdsmiderstöd i en eller annan form måste lämnas. Befolkningsutredningen finner det vara mycket angeläget, att uppmärksamheten nu riktas på de ekonomiskt sämst ställda barn, vilka för närvarande sannolikt befinna sig i farlig närhet av eller till och med under den