Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/733

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 273. 7 beräknas till 15 procent å allenast den del av jämförelseinkomsten, som ej överstiger 12 procent av eget kapital i förvärvskällan, innebär enligt vår mening, att man avsiktligt inför en beskattning av nominella, på grund av inträdd prisstegring rent fiktiva vinster. Vi åberopa vad delegerade för Industriförbundet m. fl. i denna del anfört i sitt i propositionen (sid. 82) intagna yttrande samt vilja ytterligare gentemot vad föredragande departementschefen andragit till stöd för införandet av denna spärrregel framhålla, att utjämningsavdragets karaktär av kompensation för det ändrade penningvärdet icke lär kunna bortförklaras. Detta avdrag innebär alls icke något "avsteg från krigskonjunkturskattens grundprincip" till förmån för de skattskyldiga utan allenast en logisk konsekvens av den bärande grundtanken, att fiktiva vinster icke skola drabbas av beskattningen. Även med den motivering för utjämningsavdraget, som departementschefen förfäktar, kan emellertid den ifrågavarande begränsningen av detta avdrag icke anses sakligt motiverad. Jämlikt punkt 3 av anvisningarna till 4 § skall, då förkrigsinkomståren visat uppenbart onormala vinstresultat, jämförelseinkomsten fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Genom tillämpning av denna bestämmelse har redan den av departementschefen åsyftade utjämningen vunnits, och det finnes ingen anledning att ställa ett företag, vars jämförelseinkomst fastställts med tilllämpning av nämnda bestämmelse, i sämre ställning än övriga skattskyldiga. Denna såsom skälig ansedda jämförelseinkomst skall utgöra ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst och departementschefens yttrande, att det belopp, vartill jämförelseinkomsten fastställts, "ur vissa synpunkter kan anses vara för högt såsom jämförelsetal, fastän man icke anser sig böra rubba den fastställda jämförelseinkomsten såsom sådam, är därför icke befogat. Den omständigheten, att vid vissa främmande länders merinkomstbeskattning skatten drabbar den inkomst, som överstiger viss procent å företagets kapital, synes icke rimligen kunna tagas till intäkt för att fr den svenska enligt helt andra grunder utarbetade krigskonjunkturbeskattningen införa en dylik bestämmelse. Vi hemställa, att ifrågavarande spärregel måtte utgå. Krigskonjunkturbeskattningens produktionshämmande verkningar skärpas i betydande grad därigenom att en företagare vid uppkommande frågor om ny tillverkning eller nyanläggning icke kan få fastställt med vilken jämförelseinkomst han har att räkna. Detta missförhållande har även framhållits i det av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. avgivna yttrandet, vilket jämväl i denna del återgivits i propositionen (s. 111). Departementschefen anför emellertid (s. 123), att tillräckliga skäl ej synas förebragta för genomförande av den sålunda förordade reformen, att skattskyldig i vissa fall skulle få jämförelseinkomst fastställd, ehuru taxering ej komme till stånd. Det kunde icke anses tillrådligt att belasta taxerings