Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/746

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Motioner i Första kammaren, Nr 276. regleras i samband med förordnandet om ändringen. Uppgörelse i visst avseende kan visserligen verkstållas senare, men i så fall skall i förordnandet ha bestämts, i vilken ordning och enligt vilka grunder en sådan uppgörelse skall ske. Enligt svensk rätt äro alltså de ekonomiska mellanhavandena mellan de av en indelningsändring berörda kommunerna utagerade, om icke annat bestämts i förordnandet om indelningsändringen. Hovrätten över Skåne och Blekinge har också i sitt i propositionen (sid. 31) intagna yttrande i överensstämmelse med den nyss angivna principen hävdat att "sedan av Kungl. Maj:t meddelat förordnande om rådhusrätts upphörande trätt i tillämpning, de härmed sammanhängande frågorna rörande förhållandet mellan det nya tingslagets tingshusbyggnadsskyldiga inbördes torde få anses definitivt lösta, så att de ej vidare kunna upptagas till ny prövning i vare sig judiciell eller administrativ ordning". Departementschefen synes icke ha bemött detta hovrättens resonemang. I stället har han anfört att, "då någon laglig möjlighet för närvarande icke torde föreligga att slita i sådant sammanhang uppkommen tvist om ersättning åt tingslaget, synes det vara erforderligt att Kungl. Maj:t tillerkännes rätt att bestämma härom". Av vad ovan anförts framgår att det ekonomiska mellanhavandet mellan staden och tingslaget i det fall den föreslagna övergångsbestämmelsen åsyftar måste anses utagerat, sedan förordnandet om rådhusrättens upphörande meddelats. Departementschefen anser själv, att ingen möjlighet finnes för parterna att på rättslig väg genomdriva något på indelningsändringen grundat krav. I så fall existerar heller icke något rättsligt erkänt krav. Den föreslagna övergångsbestämmelsen avser alltså att ge den ena parten i ett ekonomiskt rättsförhållande en eljest icke existerande möjlighet att få sitt krav genomdrivet med allmänna organs medverkan. En dylik lagbestämmelse synes emellertid uppenbart stridande mot principen att lagar icke få givas retroaktiv giltighet. Under hänvisning till det ovan anförda föreslås, att ifrågavarande övergångsbestämmelse måtte utgå. Stockholm den 3 juni 1942. G. Iwar Anderson. Ä/ B Ginstaf Lindströms Boktrjštockliolm 1942