12 Motioner i Andra kanmzuren, Nr 87. omfattning icke förekomma, i varje fall icke under vegetationstiden. Enligt vattedomstolens mening är ifrågavarande område att anse såsom sådan vattendränkt mark, varom omförmäles i 7 kap., 35 § första stycket vattenlagen. Då sådana förhållanden icke föreligga, att jämlikt andra stycket samma paragraf vattenlagens stadganden om vattenavledning skulle vara tillämpliga å företaget, är detta att bedöma enligt stadgandena om dikning. Lika med synemännen finner vattendomstolen något laga hinder mot företagets utförade icke möta." Vattendomstolen fann ej heller anledning till anmärkning mot synemännens beräkningar av båtnaden och kostnaderna, varför domstolen ogillade de anförda besvären. Klagandena ålades vidare att gälda de kostnader styrelsen för företaget haft i målet med 330 kronor. Klagandena fullföljde målet i vattenöverdomstolen, som emellertid i sitt utslag av den 17 mars 1939 ej fann anledning att göra någon ändring i vattendomstolens utslag. Klagandena fullföljde sedan talan mot vattenöverdomstolens dom! hos Kungl.. Maj:t genom revisionsansökan. På detta stadium av målet ingrepo målsmän för naturskyddet i avsikt att få företaget inhiberat. Man ansåg nämligen på naturskyddshåll, att Horssjöns utdilming skulle bliva till allvarlig skada för fågellivet. Kungl. Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté ingav en skrift till Kungl. Maj :t, vari yrkades, att det enligt gällande lag utgående statsanslaget för genomförande av torrläggningsföretaget icke måtte beviljas för det nämnda företaget. En utredning om fågellivet i Kävsjö-mosse-området, till vilket Horssjön hör, hade verkställts av docenten vid skogshögskolan, jägmästare EdWard Wibeck, vilken konstaterat, att icke mindre än 35 olika arter av häckfåglar ur vadarnas och simfåglarnas grupper -häckat i området. Jägmästare Wibeck drog i tvivelsmål huruvida något annat svenskt sankmarkområde fanns, där så många olika slag av vadare och simfåglar funnits häckande. Han ansåg vidare, att Kävsjöområdets värde för lan-dets vadare- och sjöfågelsliv icke endast låg däri, att området utgjorde en enastående artrik häckplats utan kanske i än högre grad i de-ss betydelse som rast-, betes- och uppehållsplats för väldiga genomflyttande fågelskaror under sträcktiderna vår och höst. Sökandena bemötte naturskyddsvännernas framställning och hänvisade till att staten numera gör allt för att öka jordbruksproduktionen. Genom torrläggning av området ifråga skulle värdefull mark vinnas. De bifogade också yttranden från föreståndaren för Svenska Vall- och Mosskulturförcningens mossavdelning, friherre Gerhard Rappe, och kulturingenjören hos denna förening A. Bauman, vilka förklarade, att om icke Horssjömaden inom den närmaste framtiden utdikas och odlas, så kommer den att övergå till mosse, varigenom den icke kommer att erbjuda den rastplats för flyttfåglarna, som jägmästare Wibeck an-såg, att den nu var.
