Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Andra kammaren, Nr 87. 13 l Högsta domstolen avkunnade dom i målet den 27 september 1940. I denna konstaterade domstolen att företaget vore att anse såsom vattenavledning ochfortsatte: "Vid sådant förhållande och då, enligt vad hos Kungl. Maj:t blivit utrett angående områdets natur och bety-delse såsom uppehållsort och häckningsplats för olika slag av fåglar, det måste antagas att ett genomförande av företaget skulle förorsaka en sådan bestående förändring av naturförhållandena, att betydande förlust för landets djurvärld är att befara, prövar Kungl. Maj:t rättvist att, med upphävande av vattenöverdomstolens dom i huvudsaken, förklara att företaget icke får komma till stånd samt att till följd härav sökandena till företaget skola vara skyldiga att svara för uppkomna kostnader för detsamma. Vidare befriades företagets parter från skyldigheten att enligt vattenöverdomstolens utslag bestrida företagets kostnader för målet vid vattendomstolen och vattenöverdomstolen. Det nämnda torrläggningsföretaget skulle enligt såväl förrättningsmännens som vattendomstolens och vattenöverdomstolens uppfattning ha tillfört de sökande jordägarn-a en betydlig båtnad, ifall det hade kommit till stånd. Nu har det emellertid blivit inhiberat på grund av naturskyddssynpunkter. Sökandena till företaget, som alla äro småbrukare, ha gäl-dat kostnaderna för undersökning och planläggning m. m. med 2.560 kronor. Detta är en betungande utgift för dem, då de genom företagets inhiberande icke erhålla någon valuta för de utbetalade penningarna. Dessutom tor-de ha förorsakats en del privata utgifter utöver de egentliga förrättningskostnaderna. Når de lämnade ansökan om förrättning, hyste de- den uppfattningen att företaget också verkligen skulle komma till stånd och förutsågo icke, att det på grund av naturskyddsintressen skulle kunna komma att inhiberas. De jordbruk, som närmast skulle bli berörda av företaget, äro ofullständiga jordbruk med ringa åkerareal - mellan 4 och 6 hektar - men ifall detta kommit till stånd skulle de ha kunnat bli ganska goda familjejordbruk. En del av dessa markägare ha redan byggt om sina ekonomibyggnader med anpassning efter den beräknade nya åkerarealen och vidare ha de vid sin senaste uppsättning av jordbruksmaskiner också räknat med den åkerareal de ansågo sig komma att utvinna genom torrläggningsföretagets genomförande. Detta framgår av en utredning, som verkställts av - jordbrukskonsulenten hos länets hushållningssällskap. Lantbruksingenjören i länet har vidare i en utredning visat på de förluster, som markägarna göra genom utebliven båtnad till följd av företagets inställande. Han anser att jordmånen inom torrläggningsområdet är av mycket god beskaffenhet. Jordbrukskonsulenten uppskattar i sin förutnämnda utredning värdet av den extra båtnad markågarna skulle erhålla genom att kunna utnyttja byggnader och maskiner, anpassade efter den åkerareal, som skulle erhållas genom torrläggningen, till omkring 22.000 kronor. I detta här relaterade fall ha enskilda små jordbrukzire nedlagt betydande kostnader i avsikt att lörbiithn sina framtida utkomstmöjligheter. men de