F örsta lagutskottets utlåtande Nr 36. 7 1932 års riksdag och kyrkomöte. I Kungl. Maj :ts proposition nr 187 till 1932 års riksdag, som beträffande förvaltningen av prästlönejorden byggde på den av 1931 års sakkunniga förordade decentraliseringsprincipen, godkändes de sakkunnigas uttalande beträffande placeringen av prästlönefonder i värdebeständig valuta. I försäljningsfrägan föreslog Kungl. Maj :t en utvidgning av möjligheterna till försäljning av den kyrkliga jorden. Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, till vars behandling propositionen överlämnades, yttrade i denna fråga följande: Att de prästerliga lönetillgångarna v.arit placerade i fast egendom förklarade, att de, ehuru till st=or del härrörande från 1000- och 1100-talen, kunnat bevaras till våra dagar med bibehållet värde. Utvecklingen hade emellertid, särskilt under senare tid medfört, att en del av prästlönejorden kommit att utbytas mot penningfonder. De nu föreliggande förslagen om utvidgad möjlighet till försäljning av kyrklig jord komme sannolikt att befordra denna utveckling. Det vore därför av vikt, att frågan om de uppstående fondernas placering i värdebeständig valuta snarast vunne sin lösning. De i propositionen föreslagna bestämmelserna lämnade visserligen det enskilda pastoratet möjlighet att efter inhämtande av domkapitlets tillstånd placera avlöningsfond i fast egendom, men dessa bestämmelser vore enligt utskottets mening icke tillfyllest. Även om ett pastorat ibland kunde med tillgångarna i en liten fond inköpa ett jordområde för att därmed arrondera sitt boställe, mäste nämligen möjlighet till lämplig placering av smärre fonder i fast egendom i de flesta fall saknas. Utskottet ansåge det därför vara angeläget, att möjlighet bereddes till gemensam förvaltning av ett flertal fonder. En sådan gemensam förvaltning kunde lämpligen anförtros ät stiftsnämnderna. Dessa borde för de samm.anförda fonderna företrädesvis inköpa lämpligt belägna skogsegendomar och förvalta. dessa på avkomstgivande sätt samt redovisaavkastningen till vederbörande pastorat. I enlighet med det .anförda föreslog utskottet, att Kungl. Maj:t skulle äga föreskriva, att viss fond eller visst slag av fonder skulle förvaltas av stiftsnämnden för pastoratens räkning. Därjämte borde uttryckligen stadgas, att sådana fondmedel skulle, där ej särskilda förhållanden annat föranledde, placeras i fast egendom eller på annat likabetryggande sätt. De ytterligare föreskrifter, som erfordrades angående sådan placering och förvaltningen av inköpt egendom, borde däremot meddelas av Kungl. I\laj:t. Med bifall till en vid utskottsutlåtandet fogad reservation, i vilken uttalades, att frågan om placeringen av prästlönefonder icke vore så utredd och klarlagd, att slutlig ställning till densamma kunde tagas, beslöt emellertid riksdagen (skrivelse nr 361) att dels antaga propositionen i nu förevarande avseende, olels ock hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning och för riksdagen framlägga förslag angående placering av prästlönefonder i fast egendom, företrädesvis skogsegendom, eller annan värdebeständig valuta. Likaledes antog riksdagen den av Kungl. Maj:t föreslagna utvidgningen av möjligheterna till försäljning av kyrklig jord. 1932 års kyrkomöte gjorde i skrivelse nr 2 med godkännande av de fram
