8 Första lagutskottets utlåtande Nr 5. högsta tiden för straffarbete genomgående höjas med två år, dock att maxima å sex är höjdes till tio år. Vidare skulle straffet för brott, varå fängelse eljest utgör högsta straff, skärpas genom föreskrift att domstolen kunde döma till straffarbete i högst två år. Det hade dessutom funnits lämpligt att i bestämmelserna giva uttryck åt önskemålet om straffskärpning genom att däri införa en föreskrift om förhöjt straffminimum. Denna föreskrift innehöll att, där den ordinära straffskalan medgåve ådömande av straffarbete, lägre straff ej finge ådömas med mindre omständigheterna vore synnerligen mildrande." Rörande dessa bestämmelser har i yttrandena erinrats om svårigheterna för domstolar och åklagare att bedöma huruvida riket vid en given tidpunkt befunnit sig i krigsfara. I några yttranden ha uttalats önskemål, att lagrummets tillämpning i stället skulle göras beroende av Konungens förordnande medan i andra yttranden hemställts om en närmare bestämning av förutsättningen på annat sätt. I denna del uttalar departementschefen följande: "Det är uppenbart att brott mot 8 kap. i regel äro farligare och därför mera straffvärda om de förövas under krig eller då krigsfara råder. I viss mån har också, såsom i promemorian påpekats, hänsyn härtill tagits i lagstiftningen. De stränga straffbestämmelserna i 8 kap. 6 och 8 §§ mot krigsförräderi och krigsspioneri äro sålunda endast tillämpliga vid krig eller då krig hotar riket. Och krigsartiklarnai strafflagen för krigsmakten innebära, att vid krig eller då allmän mobilisering påbjudits brott mot 8 kap. kunna beläggas med dödsstraff i stället för straffarbete på livstid och med straffarbete på livstid i stället för straffarbete i tio år. Det förtjänar erinras, att denna bestämmelse i krigsartiklarna, jämte vissa andra stadganden däri, på grund av 8 § strafflagen för krigsmakten icke blott gäller dem som även eljest lyda under sistnämnda lag, utan envar som begår brott av angiven art inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område som av krigsmakten ockuperats. De i promemorian föreslagna, såsom 29 a § upptagna bestämmelserna om straffskärpning vid krig eller krigsfara innefatta en utbyggnad för de lägre straffens vidkommande av skärpningsregeln i krigsartiklarna. I fråga om önskvärdheten av att för särskilt ömtåliga lägen på föreslaget sätt skärpa straffhotet ha några delade meningar icke kommit till uttryck: bestämmelserna härom, liksom de i promemorian föreslagna straffhöjningarna i särskilda lagrum, ha mötts med gillande eller lämnats utan erinran i samtliga avgivna yttranden. Även jag ansluter mig till förslaget i dessa delar. Däremot har förslaget i vad det rör förutsättningarna för tillämpning av 29 a § blivit föremål för erinringar i yttrandena. Man har därvid framhållit svårigheten för domstolar och åklagare och ännu mer för gärningsmannen att bedöma huruvida vid viss tidpunkt krigsfara varit eller är för handen. I samband härmed har även erinrats om de olika förutsättningar som, om förslaget på denna punkt genomföres, skulle komma att behöva iakttagas vid tillämpning av 8 kap., nämligen dels enligt krigsartiklarna krig och allmän
