Första lagutskottets utlåtande Nr 43. 15 den torde böra bestå av högst fem ledamöter, därav en ordförande, vilka förordnas av Kungl. Maizt. Enligt 3 § skall patentmyndigheten hålla patentansökningar och därtill hörande handlingar, som granskningsnämnden behöver för sin verksamhet. tillgängliga för nämnden. Vid tillsättande av nämnden torde böra tillses, att militär, civilteknisk och industriell sakkunskap samt administrativ erfarenhet bliva representerade. I övrigt bör samarbete i erforderlig utsträckning äga rum med sakkunniga myndigheter. Det är svårt att förutse, hur betungande nämndens arbete kan komma att bliva. Viss personal torde böra ställas till dess förfogande. I ej obetydlig utsträckning bör nämnden emellertid kunna få erforderligt biträde av andra myndigheter. Överhuvud taget bör eftersträvas att anordna nämndens arbete på ett sådant sätt att den utan för stor omgång när väsentliga resultat. Nämnden torde böra äga frihet att göra ett visst urval efter mera schematiska linjer, även om det är förenat med risk att förbiseende emellanåt kan äga rum. Att patentmyndigheten har att så långt möjligt lämna nämnden biträde är självfallet. Den kunskapskälla som patentansökningarna utgör för granskningsnämnden kompletteras i 4 § av departementsförslaget med vissa bestämmelser om u p p l y s ni n g s p li k t. Stadganden i detta hänseende torde enligt vad erfarenheten visat icke kunna undvaras. Enligt patentutredningens förslag skall upplysningsplikt föreligga endast där Kungl. Maj:t li det särskilda fallet meddelat föreskrift härom. Denna princip synes riktig. Det torde vara lämpligt att uttryckligen utsäga, att beslut därom må meddelas allenast om det finnes angeläget med hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket. Är detta fallet, lärer den enskildesiintresse att ej behöva röja yrkeshemligheter icke böra få stå hindrande i vägen. Att risken att sålunda i undantagsfall nödgas lämna vissa upplysningar, vilka kunna leda till expropriationsåtgärd, skulle komma att verka hämmande på näringslivets benägenhet att fortsätta det tekniska forskningsarbetet på områden av betydelse för försvaret och folkförsörjningen, förefaller föga antagligt. Såsom i yttrandena från industriellt håll framhållits har i regel rått ett gott samarbete mellan statsorganen och näringslivet. Upplysningsplikten skulle helt naturligt komma att göra sig gällande endast i de undantagsfall då vederbörande ställt sig utanför det frivilliga samarbetet. Åläggande av upplysningsplikt innefattar enligt 4 § i departementsförslaget skyldighet att meddela fullständiga upplysningar om vad som inom visst näringsföretag här i riket är känt angående uppfinning - varmed enligt 15 § är att likställa förfarande eller anordning utan uppfinnings karaktär - som berör företagets verksamhetsområde. Detta innebär i två hänseenden begränsning vid en jämförelse med patcntutredningens förslag. Det skall sålunda vara fråga om ett här i riket beläget näringsföretag. Vidare skall föreläggandet gälla uppfinning som berör företagets verksamhetsområde. Det är icke erforderligt, att uppfinningen i fråga faktiskt utnyttjas inom företa
