Första lagutskottets utlåtande Nr 43. 19 tent här i riket, skola bestämmelserna i 6 § få motsvarande tillämpning. Beslut om hemlighållande som i 7 § sägs må enligt 15 § meddelas jämväl i fråga om förfaranden och anordningar utan uppfinningskaraktär. Enligt 2 § fjärde stycket i patentutredningens förslag må granskningsmyndighet meddela förbud ej blott mot yppande utan även mot utnyttjande av militär uppfinning. En sådan befogenhet har i 8 § i departementsförslaget tillerkänts granskningsnämnden. , Såsom andra stycke i 8 § har upptagits stadgande, att granskningsnämnden må, vid vite, stadga skyldighet att lämna uppgift om åtgärd eller förhållande som kan ha gjort uppfinningen känd eller föranleda till att den blir känd. Härigenom beredes större möjlighet att bedöma nyttan av ett ingripande. I 9 § i departementsförslaget meddelas som förut nämnts bestämmelser, att fråga om tillstånd enligt 5 § skall prövas utan dröjsmål, samt om återkallande av meddelat tillstånd. Enligt patentutredningens förslag skall granskningsmyndighets beslut om hemlighållande endast gälla viss tid, om ej saken drages inför Kungl. Maj :ts prövning. Denna tanke har upptagits i 10 § av departementsförslaget. Där stadgas, att beslut som i 6, 7 eller 8 § sägs skall upphöra att gälla, om det ej inom tre månader underställes Kungl. Maj:ts prövning. Kungl. Maj :t skulle enligt patentutredningens förslag kunna besluta fortsatt hemlighållande endast när beslut meddelades om att hela rätten till uppfinningen skulle avstås till staten. Detta synes emellertid vara att begränsa Kungl. Maj :ts befogenhet alltför mycket. Skäl kunna tala för att hemlighållandet fortsättes, även om en total expropriation ej är erforderlig. Om total expropriation göres till villkor för beslut om fortsatt hemlighållande, kan detta leda till att sådan expropriation vidtages, då den eljest kunnat undvikas, och en dylik regel är därför ej enbart till förmån för den enskilde. Nämnda begränsning av Kungl. Maj:ts befogenhet torde därför icke böra upptagas, men Kungl. Maj:t bör givetvis upphäva granskningsnämndens beslut snarast möjligt, om ej vägande skäl tala för att det skall äga bestånd. Ur den enskildes synpunkt må framhållas, att enligt 16 § skall utgå ersättning av allmänna medel för skada och intrång som vållas av fortsatt hemlighållande. Beslut om avslag å ansökan om tillstånd enligt 5 § skall enligt departementsförslaget ej underställas Kungl. Maj:ts prövning. Sökanden är i detta fall enligt 11 § hänvisad till att anföra besvär hos Kungl. Maj:t. Besvärsrätten är emellertid ej inskränkt till viss tid. Besvär torde även böra få anföras över beslut som avses i 6-8 §§. I 11 § stadgas vidare, att Kungl. Maj:t skall äga samma befogenhet som granskningsnämnden i de fall som avses i 6-8 §§ och 9 § andra stycket. Kungl. Maj:t kan alltså enligt förslaget såsom första instans upptaga frågor som avses i nämnda lagrum. Patentutredningen har i sitt förslag även upptagit vissa bestämmelser om delgivning av granskningsmyndighetens beslut om hemlighållande m. m. Bestämmelser i dessa hänseenden torde böra meddelas i administrativ ord
