Första lagutskottets utlåtande Nr 55. 13 jämväl efter tröskningen skall omfatta halmen. Tröskning av spånadslin och hampa företages regelmässigt vid beredningsanstalterna men kan också i vissa fall utföras å odlarens fastighet. Pantförskrivning torde därför i allmänhet komma att avse otröskad vara. Hinder synes dock icke böra möta att upplåta panträtt endast i halmen. Däremot synes icke föreligga något starkare behov att möjliggöra särskild upplåtelse av panträtt i lin- eller hampfrö, lika litet som i fråga om övriga oljerika fröer. Efter tröskning av spånadslin eller hampa torde panträtten böra omfatta såväl halmen som fröet. I och med att halmen underkastats beredning torde något belåningsbehov i denna ordning icke längre föreligga. Behandlingen vid en modern beredningsanstalt förflyter snabbt, och den beredda varan lärer, i varje fall under nuvarande förhållanden, omedelbart kunna vinna avsättning. I överensstämmelse med reglerna i 1924 års lag synes panträtten i spånadslin och hampa endast böra upplåtas till säkerhet för penningfordran enligt skuldebrev samt avsebestämt varuparti, vilket på betryggande sätt hålles avskilt på fastighet som angives i upplåtelsehandlingen. Som villkor för upplåtelsens giltighet bör ytterligare gälla, att anteckning om upplåtelsen sker i ett särskilt register samt att skuldebrevet för sådant ändamål inom viss tid insändes till registerföraren. I samma varuparti torde på en gång endast en upplåtelse böra få gälla. Sökes samtidigt registrering för två upplåtelser i samma varuparti, synes den upplåtelse böra gälla, för vilken tidigast sökts registrering. Panträttens uppkomst torde, liksom i fråga om spannmål, i viss mån böra knytas till tidpunkten för registreringen. Sålunda bör jämväl beträffande ifrågavarande panträtt så anses, som hade det pantförskrivna partiet lämnats borgenären i händer vid den tidpunkt, då han mottager skuldebrevet, eller, om registrering av panträttsupplåtelsen då ännu icke skett, vid den tidpunkt, då registrering verkställes. Verkan av pantförskrivningen upphör jämlikt 1924 års lag den 1 september, som infaller näst efter det sextio dagar förflutit från anteckningen i registret. Svenska sparbanksföreningen har ifrågasatt, om icke denna tidpunkt borde framflyttas. Orsaken till att tidpunkten för panträttens upphörande fastställts till den 1 september är, att behov icke ansetts föreligga att på en gång belåna mer än ett års skörd. De skäl, som anförts för denna begränsning av panträttens bestånd, torde alltjämt föreligga. .Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra förorda någon ändring i reglerna härutinnan i fråga om panträtt i spannmål och tillstyrker, att samma bestämmelse även får gälla beträffande spånadslin och hampa. I överensstämmelse med reglerna i 1924 års lag bör vidare pantförskrivningen i fråga om spånadslin och hampa ej längre bliva gällande i vara, som bortförts från den i upplåtelsehandlingen angivna fastigheten.
