Första lagutskottets utlåtande Nr 56- 7 begränsning - på annat sätt än förut i paragrafen är sagt - av rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenhet eller tillhandahålla tjänst, varom fråga är. I samband medsdet spörsmål om utökning av regleringsformerna, som i det föregående behandlats, torde jag jämväl få upptaga till behandling frågan huruvida maximipriset bör bibehållas såsom särskild prisform. Under förarbetena till den nu gällande prisregleringslagen ifrågasattes från vissa håll, huruvida icke en sammansmältning borde komma till stånd mellan det gamla maximipriset och det genom den nu gällande prisregleringslagen införda nya normalpriset. Med hänsyn till att de båda prisformerna ansåges kunna fylla i viss mån skilda uppgifter och att anledning i vart fall saknades att frånhända sig de anpassningsmöjligheter, som ett bibehållande av båda prisformerna erbjöd, bibehölls emellertid maximipriset. Erfarenheterna under den tid, prisregleringslagen därefter varit i tillämpning, torde emellertid hava visat, att efter tillskapandet av det nya normalprisbegreppet maximipriset icke längre har någon funktion att fylla. Med hänsyn härtill och då man icke bör i lagen bibehålla ett stadgande, som icke kan väntas bliva tillämpat, tillstyrker jag att maximiprisbestämmelsen utgår ur lagen. En följd härav blir att jämväl stadgandet i nuvarande 10 § om rätt för länsstyrelse i vissa fall att förordna om tvångsförsäljning av maximiprissatt vara bör utgä." Beträffande frågan om förbud mot överträdelse av till myndighet gjord utfästelse angående högsta pris må erinras, att i 7 § gällande prisregleringslag stadgas att, därest för förnödenhet gäller visst pris, som enligt lagen icke må överskridas eller må överskridas endast efter tillstånd, eller därest någon hill offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande högsta pris, till vilket förnödenhet må av honom försäljas, .såsom villkor för förnödenhetens försäljning icke må - i vidare mån än som överensstämmer med offentlig myndighets anordning - fordras att jämväl annan förnödenhet inköpes. Vidare stadgas i 12 § straffgej mindre för den, som brutit mot det i 7 § stadgade förbudet, än även för den som handlat ri strid mot sådan av honom avgiven utfästelse som i 7 § avses. Priskontrollnämnden hadei sin skrivelse den 24 oktober 1941 föreslagit, att såsom en särskild paragraf, betecknad 5 a §, måtte upptagas ett stadgande av följande lydelse: "Har någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande högsta pris, till vilket förnödenhet må av honom försäljas eller tjänst utföras, må sagda pris ej överskridas, med mindre myndigheten givit tillstånd därtil1." - Departementschefen har i denna fråga anfört bland annat följande: "Den av priskontrollnämnden föreslagna nya paragrafen innebär icke någon saklig ändring i förhållande till nu gällande, efter mönster av 1918 års maximiprislag avfattade bestämmelser i ämnet. Med hänsyn till den betydelse för priskontrollen utfästelsepriserna numera erhållit synes det emellertid lämpligt att bestämmelserna härom, på sätt nämnden föreslagit, upptagas i en särskild paragraf.
