50 Första lagutskottets utlåtande Nr 61. och av omdömesgilla personer, att förhållandena på fångvärdsanstalterna under senare tid undergått en avsevärd förändring. Denna förändring har främst bestått däri, att det fostrande och upprättande momentet i behandlingen givits en långt större betydelse än tidigare. Själva bevakningsförfarandet, som tidigare intagit en tämligen dominerande ställning, har 1 gorligaste mån fått träda tillbaka för tillsyn och omvårdnad eller åtgärder, vilka så långt möjligt baserats på förtroende för den intagne. Isoleringen har minskats och åtskilliga ännu gällande stadganden och föreskrifter av äldre data ha tänjts ut intill bristningsgränsen för att motsvara utvecklingen och bättre tjäna fångvårdens syften. Vidare ha möjligheterna till fritidssysselsättning och. förströelse utökats liksom även möjligheterna till självstudier, brevskrivning, besök av närstående o. s. v. Radion med dess nyhetsutsändningar har utnyttjats och ger numera den intagne möjlighet att dag för dag följa de viktigare händelserna ute i livet. Dess musikprogram hör ofta till underhållningen. Det finnes sålunda skäl för hävdandet av den uppfattningen, att den klyfta, varom motionärerna inledningsvis talar, minskat i stället för att vid as. IgilIvaron på ett fängelse har följaktligen blivit en helt annan än för blott låt oss säga ett 10-tal år sedan. Denna förändring har emellertid icke inträtt som en följd av 1916 års verkställighetslag utan trots denna. Det kan sägas rent ut, att ett strikt följande av denna lags exempelvis 5 § icke varit eller är möjligt med beaktande av senare tidspraktiska synpunkter på vårdarbetet. Man kunde därför ha väntat, att motionärerna i första hand skulle ha begärt en översyn av denna lag, som alltså i vissa stycken får sägas vara oförenlig med den smidigare fångbehandling, som med naturnödvändighet blivit en följd av en senare tidsanda. Men motionärerna tycks alldeles ha förbisett, att den fångarnas isolering, som de så ivrigt fördöma och vilken fångvårdsmännen efter bästa förmåga sökt neutralisera, uttryckligen föreskrives i sagda lag. De säga nämligen klart ifrån, att lagändringar äro obehövliga. Detta mäste betecknas som anmärkningsvärt. Efter att ha underkastat fångvården en kritisk granskning i allmänhet gå motionärerna in på vissa särskilda spörsmål. Sålunda behandlas en fråga om ändamålsenligare uppdelning av fängelseklientelet. Härvidlag förordas att ofarligare förbrytare hänvisas till förvaring på öppna eller halvöppna anstalter. Härtill får sägas att en sådan anordning finge anses vara till fördel för fångvården. Vården och behandlingen på ett vanligt fängelse skulle uppenbarligen vinna i effektivitet, därest i klientelet icke inginge grövre förbrytare och en samling mer eller mindre opålitliga och svårhanterliga element, vilka utöva ett ogynnsamt inflytande på sin omgivning. Ett avskiljande av dessa sämre element från mindre eller måhända icke alls moraliskt defekta fångar skulle ur vårdsynpunkt gagna båda parterna. En icke ringa del av klientelet på våra allmänna fängelser utgöras av personer, rörande vilka den ordinära fängelseordningen med dess särskilda tvång icke skulle behöva tillämpas, därest de icke befunne sig hopblandade med opålitliga och moraliskt undermåliga fångar. Motionärerna syssla också med frågan om fångarnas sysselsättning, varvid framhålles, att intet får underlåtas för att vidmakthålla och förkovra fångarnas yrkesskicklighet. Beträffande arbetets organisation ifrågasättas om ickefängelseverkstäderna borde förses med normal maskinell utrustning även om detta skulle kräva ett sammanförande till större anstalter och om icke under skälig hänsyn till öppna marknadens lönenivå fången bor
