Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/702

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

68 Första lagutskottets utlåtande Nr 61. mindre abnormt eller märkt av begynnande eller avlupen sjukdom. Med utgångspunkt härifrån måste den omständigheten särskilt beaktas, att enligt motionerna hållande i enrum allt fortfarande ingår som ett viktigt led vid straffverkställighetens början. Bakom denna anordning torde ligga bland annat den tanken, att den dömde skall få tillfälle samla sig och därigenom bereda de uppbyggande krafterna inom sig möjlighet och större utsikter att i fortsättningen föra en social vandel. Styrelsen vill emellertid anföra, att nödtvunget vistande i enrum för de flesta psyken, särskilt för de i ett eller annat avseende mindervärdiga utgör ett psykiskt trauma, som icke får underskattas till sin ofta bestående verkan. Den dömde kan därigenom lätteligen komma i en trotsinställning till hela den korrigerande och uppbyggande påverkan av hans livsföring, som frihetsstraffet avser att vara. Utredning om en genomgripande omläggning av straffverkställigheten på denna punkt synes därför medicinalstyrelsen väl befogad. Såsom styrelsen ovan anfört, torde en avsevärd del av de till frihetsstraff dömda vara i ett eller annat avseende avvikande från den psykiskt friske. Med hänsyn härtill synes det medicinalstyrelsen nödvändigt, att ett allt intimare samarbete inledes mellan fångvården och den medicinska sakkunskapen, ett samarbete, som redan tillämpas beträffande till ungdomsfängelse dömda och som måste anses hava burit goda frukter. Det arbete, som den till frihetsstraff dömde har att fullgöra, bör givetvis för den omhändertagne både för stunden giva så gott ekonomiskt utbyte, som förhållandena kunna medgiva, och för framtiden utgöra en tillgång för den frigivne, som kommer att för honom underlätta en återgång till social livsförsel. På detta område har emellertid under senare år omfattande reformer genomförts, ett förhållande, som medicinalstyrelsen anser sig böra understryka med hänsyn till den betydelse, styrelsen tillmäter arbetsterapien i dess olika former. Medicinalstyrelsen håller dock före, att tiden måhända nu är inne för prövande i ökad omfattning beträffande vissa grupper dömda av nya former för straffverkställigheten med öppen eller halvöppen anstaltsvård. Vad slutligen angår motionens önskemål med avseende å fångvårdspersonalens utbildning m. m. vill styrelsen till vad motionärerna härom anfört foga, att det synes medicinalstyrelsen önskvärt om nämnda personal i större utsträckning än vad nu torde vara fallet kunde göras förtrogen med den form av psykisk hälsovård, som meddelas på sinnessjukhus, en utbildning, som enligt styrelsens förmenande skulle bidraga till tidigt igenkännande och avskiljande av sådana psykiskt abnorma fångar, för vilkas omhändertagande på lämpligaste sätt särskilda åtgärder äro av nöden, ävensom befordra förståelsen för de psykiska reaktioner hos fångar, som ofta ställa denna personals omdöme och tålamod på svåra prov. I anslutning till vad sålunda anförts får medicinalstyrelsen tillstyrka i motionen föreslagna åtgärder. Stockholm den 14 april 1942. J. AXEL HÖJER. PEDER BJÖRCK / Martin Runald.