Departemmts- chefen. 112 Kungl. Maj:ts proposition nr 2. Ien endast omkring 10,000,000 kronor förbrukats. Om med hänsyn till numera föreliggande direktiv i fråga om ammunitionskvantiteter och förrådsförvaring härav förrådsutrymmen skulle utbyggas på föreslaget sätt hade utredningen - som jämväl beaktat, att enligt av nämnden lämnad uppgift ett belopp av 2,500,000 kronor skulle användas till utrustning av verkstäder m. m. - icke något att erinra mot att förstnämnda av nämnden äskade belopp reserverades för budgetåret 1942/43. Beloppet i fråga borde emellertid av Kungl. Maj:t ställas till förfogande endast successivt och i mån av uppkommande behov. Utredningen har tillika framhållit, att de till 2,400,000 kronor upptagna kostnaderna för försvarsanordningar borde kunna icke oväsentligt begränsas. Slutligen har statens ammunitionsnämnd i skrivelse den 11 december 1941, under erinran att nämnden i sin föregående skrivelse i ärendet den 9 oktober 1941 förutsatt, att det ifrågavarande tilläggsanslaget icke behövde kassamässigt anlitas förrän under nästa budgetår, på anförda skäl med ändring av sitt tidigare yrkande hemställt, att nämnda anslag måtte anvisas redan för innevarande budgetår. Av statens ammunitionsnämnd har såsom i det föregående anförts anmälts ett till 10,000,000 kronor beräknat medelsbehov för utvidgning av de ammunitionsförråd, för vilka medel beviljats av riksdagen. Det nu aktuella medelsbehovet hänför sig dels till en utökning av förrådens storlek på grund av ytterligare ammunitionsanskaffning, dels ock till utförande av vissa inre och yttre försvarsanordningar vid förråden. Under ärendets förberedande remissbehandling hava meningarna brutit sig i fråga om de till grund för medelsbehovet liggande beräkningarna av ammunitionstillgången vid försvarsväsendet. Under ärendets fortsatta behandling hava emellertid säkrare hållpunkter vunnits i detta hänseende. I överensstämmelse härmed har byggnadsutredningen i sitt förnyade utlåtande förklarat sig under vissa förutsättningar icke hava något att erinra mot den av ammunitionsnämnden ifrågasatta medelsanvisningen av 10,000,000 kronor. I anslutning till vad sålunda förekommit och då 1941 års riksdag i samband med beviljande av anslag till anskaffning av tygmateriel (skrivelse nr 493) starkt understrukit angelägenheten av att de militära myndigheterna tillse, att materielen vårdas och skötes på ett för försvarsintresset betryggande sätt, är jag beredd att tillstyrka, att medel anvisas för ytterligare utbyggnad av de centrala ammunitionsförråden i huvudsaklig överensstämmelse med de av ammunitionsnämnden angivna riktlinjerna ävensom för de av ammunitionsnämnden förordade inre och yttre försvarsanordningarna vid förråden. Jag förutsätter emellertid, att det genom ammunitionsnämndens försorg noggrant överväges, huruvida det icke är möjligt att genom förenklingar i byggnadsprogrammet undvika den i utsikt ställda framställningen om ytterligare medelsanvisning för samma ändamål. I samband med blivande dispositionsbeslut torde vidare böra övervägas, huruvida anslagsbeloppet i sin helhet bör på en gång ställas till förfogande eller om - i anslut
