Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 4. -59 ligas. Jämväl föreningen Sveriges stadsdomare har hemställt om förtydligande av bestämmelsen. Beträffande straffet för försök ha de sakkunniga föreslagit en allmän regel av innehåll, att straffet skall sättas under vad å den fullbordade gärningen följa bort, dock att till lägre straff än fängelse ej må dömas där minsta straff för det fullbordade brottet är straffarbete i två år eller däröver. Justitiekanslersämbetet samt länsstyrelsen och landsfogden i Örebro län ävensom länsstyrelsen och t. f. Iandsfogden i Västmanlands län ha mot maximum i denna straffskala invänt, att det ej borde såsom föreslagits sättas närmast under maximum för det fullbordade brottet utan lika med detta. Det kunde nämligen bero på rena tillfälligheter, som icke borde räknas gärningsmannen till förtjänst, att ett brott stannade på försöksstadiet. Och exempelvis ett mordförsök mot flera personer syntes kunna vara lika förtjänt av livstids straffarbete som ett fullbordat mord. Enligt de nämnda myndigheterna borde straffskalan för fullbordat brott i sin helhet vara tillämplig vid försök men möjlighet finnas att nedsätta straffet under denna skala. Landsfogden i Uppsala län har likaledes föreslagit, att försök må kunna bestraffas lika som fullbordat brott. Överstäthällarämbetet har givit uttryck åt samma uppfattning beträffande sådana försöksbrott, vilka nu kunna bestraffas lika strängt som om brottet kommit till fullbordan. I fråga om minimum i den föreslagna straffskalan har överståthällarämbetet dragit i tvivelsmål, huruvida det tydligt framginge av bestämmelsens avfattning att straffminimum vore fängelse i en månad ej blott där för det fullbordade brottet i det särskilda fallet bort dömas till straffarbete i två år eller däröver utan så snart sådant straff enligt lag kunnat följa å brottet. De sakkunniga ha beträffande försök till några grova brott upptagit särskilda högre minima i de bestämmelser i strafflagens speciella del som behandla dessa försöksbrott. Såsom minimum har sålunda upptagits: i 8 kap. 23 § för försök till krigsförräderi två års straffarbete, i 14 kap. 2 § för mordförsök ett års straffarbete och i samma kapitel 18 § andra stycket för försök att skada annan medelst gift likaledes ett års straffarbete. I gällande lag finnes för försök till krigsförräderi intet särskilt minimum, för mordförsök är minimum i vanliga fall sex års straffarbete, dock att om av gärningen kom ringa eller ingen skada tiden för straffarbetet må nedsättas till två år, samt för försök till skadande medelst gift fyra års straffarbete. I huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt föreslogo de sakkunniga vidarei 15 kap. 25 § för försök till våldtäkt, varav kvinnan fått svår kroppsskada eller ljutit döden, såsom minimistraff fyra resp. åtta års straffarbete, i 21 kap. 1 § för försök till rån sex månaders straffarbete och i 21 kap. 2 § för försök till kvalificerat rån två års straffarbete. I straffrättskommitténs förslag upptogs däremot för rånförsök ej något minimistraff. - l den mån de föreslagna särskilda minima innefatta sänkning i jämförelse med vad nu gäller, ha de i flera yttranden väckt gensaga med yrkande att de nuvarande minima måtte bibehållas. Bland annat ha Stockholms rådhusratt och föreningen Sveriges stadsdomare ifrågasatt huruvida tillräckliga