58 Kungl. Maj:ts proposition nr 4,
derlåtas i det i några yttranden uppmärksammade fallet då villkorlig dom
förklaras förverkad i anledning av återfall och den brottslige alltså på en
gång skall straffas såväl för det första brottet som för återfallet.
Ett skäl att icke tillämpa äterfallsskärpning kan vara, att lång tid förflutit
efter det tidigare brottet. I några yttranden har ifrågasätts, huruvida icke en
föreskrift om bestämd preskriptionstid för återfallsskärpningen borde
bibehållas. I andra yttranden har frånvaron av sådan bestämmelse ansetts vara
en fördel. Frågan, vilken inverkan tidens förlopp bör utöva på ett brotts
förmåga att verka återfallsgrundande, synes icke erhålla någon lämplig lösning
genom ett stadgande om preskriptionstid. Betydelsen av att lång tid förflutit
mellan brotten torde böra bedömas olika i olika fall, beroende bland annat
på de båda brottens beskaffenhet och inbördes samband; även tidpunkten
för tidigare dom och straffverkställighet bör tagas i betraktande. Därtill
kommer att den återfallsgrundande verkan alltefter det tiden förflyter
naturligen bör anses avtaga och alltså icke bör plötsligt upphöra efter viss tids
förlopp. Erfarenheterna av den nuvarande bestämmelsen om
återfallspreskription torde för övrigt giva vid handen, att sådana bestämmelser icke
äro av större värde men väl orsaka svårigheter vid rättstillämpningen.
På grund härav förordar jag den av kommittén föreslagna bestämmelsen
om återfall med de jämkningar som nyss angivits.
5 KAP.
Om slirskllda g1under,Ésom utesluta, minska eller upphäva straffbarhet.
16 §.
På förslag av straffrättskommittén har i detta lagrum upptagits en
bestämmelse, enligt vilken preskriptionstiden för bokföringsbrott ej börjar
löpa förrän brottet enligt 23 kap. 5 § andra stycket i förslaget kan bliva
föremål för åtal, d. v. s. då beslut om egendomsavträde meddelats eller
gäldenären fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar. Hänvisningen
till 22 kap. 8 § första stycket, som i förslaget ersatts med bestämmelse i
17 kap. 2 §-, har ändrats till att avse sistnämnda lagrum.
6 KAP.
Om skadestånd.
5 §.
Såsom berörts vid 3 kap. skola bestämmelserna om s.. k. efterföljande
delaktighet i 3 kap. 9 § upphävas och hithorande garnlngar 1 stallet
straffbeläggas såsom självständiga brott enligt 10 kap. 18 a § och 21 kap. 6 §
förslaget. Såsom en följd av denna förändring har den del av innehallet 1
förevarande paragraf som hänsyftar på bestämmelserna 1 3 kap- 9 § Ute
Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/230
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
