Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 73 ciella del och därvid särskilt framhållit förfalskningsbrotten såsom en av de brottsgrupper, på vilka utredningen borde inriktas. Förändringar av mera principiell räckvidd torde böra uppskjutas till den fullständiga revision av lagtstiftningen om förfalskningsbrotten, som sålunda snart kan förväntas komma att ske. Nya bestämmelser om straff för försök till brott ha på förslag av de särskilda sakkunniga införts i 1, 11 och 16 §§. 1 §. Ett stadgande om straff för försök till förfalskning av här avsedda handlingar, s. k. arkivhandlingar, har tillagts såsom ett andra stycke. 5 §. I gällande rätt behandlas det fall att någon begagnar falsk "i diktad persons namn" skriven enskild handling icke såsom egentlig förfalskning utan, jämlikt 22 kap. 16 §, såsom ett särskilt brott. I enlighet med vad kommittén förordat föreslås, att detta lagrum upphäves och brottet hänföres under 12 kap. 4 och 5 §§, vilka paragrafer avse förfalskning av enskild handling "i annan persons namn". Att uttrycket annan persons namn bör anses omfatta även diktat namn lärer med erforderlig tydlighet framgå av den i 12 kap. 5 § tillfogade nya punkten, vilken - såsom för närvarande 22 kap. 16 § - medgiver ådömande av böter i det fall att handlingen var skriven i diktad persons namn. I överensstämmelse med kommittéförslaget har beskrivningen i 5 § av de där avsedda enskilda handlingarna undergått en formell ändring. 5a §. Enligt kommitténs förslag skulle i en ny paragraf med denna beteckning upptagas ett allmänt stadgande om förstörande eller obrukbargörande av handlingar, som bl. a. ersatte nuvarande 22 kap. 2 § punkt 5 samt vad i 23 kap. 1 § stadgas om straff för bokföringsskyldig gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsfölrhandling befinnes ha förstört eller undanstuckit sina böcker eller gjort dem oläsliga. Med hänsyn till den i inledningen till detta kapitel berörda fortsatta straffl"ag.srevision"en har det synts lämpligt att för närvarande här blott upptaga innehållet i 22 kap. 2 § punkt 5 i oförändrat skick, dock med den jämkning att den nuvarande hänvisningen till att brottet skall anses som bedrägeri ersatts med en straffskala med samma maximum och minimum som nu stadgas för bedrägeri. Något särskilt stadgande om förstörande av handelsböcker torde icke nu behöva upptagas. Så länge dylikt stadgande saknas, kommer nämligen brottet att falla under den föreslagna bestämmelsen om bokföringsbrott i 23 kap. 5 §. Då det icke synes lämpligt att brottet, såsom nu i 22 kap. 21 § stadgas, ej får åtalas av annan än målsägande har det på förslag av kommittén i likhet med övriga förfalskningsbrott förlagts under allmänt åtal.
