Departe- menta- chefen. 90 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. Iöst" vore tvetydigt, emedan ordet vårdslöst kunde hänföra sig såväl till gärningsmannens bristande omvårdnad om fortskaffningsmedlet som ock till det sätt varpå han framfört detta. Kommitténs förslag att i ett lagrum gemensamt behandla alla besittningskränkningar av ifrågavarande slag, vare sig gärningsmannen har någon rätt till saken eller icke, synes ändamålsenligt. En uppdelning av fallen på olika kapitel och paragrafer skulle bereda tillämpningen onödiga svårigheter; de fall i villka någon egenmäktigt "själv tager sig rätt stå i praktiken ofta nära dem där någon tager det vartill han väl vet sig icke vara berättigad. Det synes även motiverat att samma lagrum också avser den som sätter sig till motvärn mot självtäkt då sådan är tillåten eller mot utövning av rätt att kvarhålla sak, s. k. retentionsrätt. I vissa avseenden går denna bestämmelse utöver det för närvarande straffbara området, men några befogade invändningar mot denna utvidgning torde knappast kunna göras. Vad särskilt angår straffskyddet för jordägares och hyresvärds retentionsrått lärer det utgöra ett naturligt komplement till de lagstadganden som medgiva sådan rätt; i praktiken torde straffbestämmelsen bliva av ringa betydelse, men frågan synes icke böra förbigås i en modern strafflag. De brott som avses i paragrafen och vilka, såsom kommittén föreslagit, torde kunna benämnas egenmäktigt förfarande, synas i brottsbeskrivningen ha erhållit en tillfredsställande avgränsning mot det straffria området. I avfattningen av första stycket har vidtagits en mindre jämkning för att göra det otvivelaktigt att bestämmelserna om straff för motvärn omfatta även motvärn mot självtäkt som närmast består i ett fråntagande, exempelvis jakträttsinnehavares åtgärd att fråntaga tjuvskytt som anträffas på bar gärning hans jaktredskap och hundar. I andra stycket har ett av kommitténs exempel på fall, i vilka det- bör ifrågakomma att anse brottet grovt, något vidgats, nämligen exemplet att gärningen avsett maskindrivet fortskaffningsmedel och detta brukats vårdslöst eller icke återställts. Såsom anförts vid 1 § har det nämligen, med tanke särskilt på cyklar, funnits önskvärt, att utsträcka detta exempel till fortskaffningsmedel över huvud. Därjämte har den tvelydighet som, på sätt anmärkts i ett yttrande, vidlåder uttrycket "brukas vårdslöst" undanröjts genom att det ersatts med ordet vanvårdas. Slutligen bör nämnas att en i förslaget upptagen bestämmelse om olovlig kraftavledning överflyttats till 7 §. 7 §. Tillgrepp och andra besittningsrubbningar avseende fastighet falla enligt gällande rätt under ansvarsbestämmelser som äro givna i skilda sammanhang. Intrång i besittningen till fastighet utan tillgrepp av någon beståndsdel därav bedömes såsom annat besittningsintrång enligt 10 kap. 20 § eller ock enligt 24 kap. 1 §, i vilket lagrum finnes en särskild bestämmelse om ansvar för intaga å annans jord. Beträffande tillgrepp av fastighets beståndsdelar gälla ett flertal bestämmelser. Ha de varit föremål för mänskligt arbete i form av produktion, bearbetande eller hopsamlande, blir gärningen regelmässigt
