Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 91 att anse såsom stöld eller snatteri enligt 20 kap. 1 §. Tillgrepp av rena naturalster, som ej varit föremål för sådant arbete, skall jämlikt 20 kap. 2 § bedömas såsom stöld, där fråga är om växande träd eller vissa delar därav och värdet går över trettio kronor. Går värdet ej över nämnda belopp eller avser tillgreppet växande gräs eller torv, blir gärningen jämlikt 24 kap. 3 § att bedöma som åverkan. Tillgrepp av vindfälle eller annat sådant, varmed avses vissa men ej alla övriga naturalster av ekonomisk betydelse, bestraffas enligt 24 kap. 4 §. Tillgrepp av andra naturalster än de nu nämnda är strafffritt. För det fall, att delägare eller brukare säljer bort något av vad i 24 kap. 3 eller 4 § omtalas, gälla särskilda i 24 kap. 6 och 7 §§ givna regler. Enligt .straffrättskommitténs åsikt bör, såsom förut omnämnts, 24 kap. upphävas och brottsliga åtgärder med avseende å fastighet bedömas såsom motsvarande gärningar beträffande lös egendom. Därav följer att det nuvarande särskiljandet av kulturprodukter och naturalster bortfaller. I förevarande paragraf har kommittén i enlighet med sin ståndpunkt upptagit en uttrycklig bestämmelse av innehåll, att vad förut i kapitlet stadgats angående tillgrepp jämväl skall gälla där någon från fastighet olovligen avskiljer och tager något som hör till denna. Beträffande besittningsintrång har hänvisats till 6 § genom en såsom en andra punkt upptagen bestämmelse, avseende det fall att någon avhyser annan från fastighet eller eljest rubbar besittningsförhållande till fastigheten, såsom genom att anbringa eller bryta stängsel eller genom att bygga, gräva, plöja, låta kreatur beta, upptaga väg eller göra annan åverkan. Förslaget innebär icke någon ändring i fråga om jordäganderättens omfattning. Enligt kommitténs mening bör strafflagen icke angiva vilka naturalster det är tillåtet eller icke tillåtet att taga. De föreslagna straffbestämmelserna utgå alltså ifrån att sådana naturalster som äro jordägaren förbehållna äro likställda med andra föremål för tillgrepp samt att det ankommer på privaträttens regler att avgöra vilka naturalster som äro av dylik beskaffenhet. För att utmärka att någon ändring i gällande rätt icke i detta hänseende åsyftas har ett stadgande upptagits i övergångsbestämmelserna. Göta hovrätt har anmärkt att lagrummet syntes vara så avfattat att det mot vad som vore avsett drabbade -den som utan ägarens lov och alltså i viss mening olovligen toge skogsbär, svamp eller dylikt. Inom hovrätten över Skåne och Blekinge har anförts att exemplet beträffande kreaturs betande gåve anledning till erinran, emedan gärningsmannens avsikt ofta icke vore att rubba markägarens besittning utan att olovligen tillägna sig annans gröda eller bete. Länsstyrelsen i Uppsala län har framhållit att sådant brukande av befintlig väg, som vore ägnat att åstadkomma avsevärd slitning på vägbanan, enligt kommitténs motiv skulle vara straffbelagt enligt paragrafen. Avfattningen av denna vore dock sådan, att brukande av väg svårligen kunde intolkas under densamma. Med hänsyn till sin praktiska betydelse förtjänade dock detta slag av gärningar en uttrycklig reglering i lagtexten. - l 6 § har kommittén såsom egenmäktigt förfarande upptagit jämväl olovligt. avledande av elektrisk ström eller annan för bruk bunden kraft. Göta
