Kungl. Maj:ts proposition nr /1. 93 så till vida som inbrott är upptaget såsom ett särskilt brott. Straffrättskommittén har i förevarande paragraf föreslagit ett stadgande, enligt vilket försöksstraff införes beträffande alla former av stöld utom bodräkt samt för egenmäktigt brukande av maskindrivet fortskaffningsmedel. Länsstyrelsen i Jönköpings län har ifrågasatt huruvida icke straffskyddet för egendom bleve försvagat genom att enligt kommittéförslaget inbrott icke skall bibehållas såsom en självständig brottstyp. Det förhållandet att försök till stöld för närvarande icke är straffbart, annat än i vissa undantagsfall, måste anses vara en lucka i lagstiftningen som det är angeläget att fylla. I fråga om vissa stöldformer, t. ex. fickstölder, är möjligheten att uppdaga tjuven vanligen ringa därest brottet fullbordats, medan det oftare är möjligt att gripa den som påträffas på bar gärning vid försök att stjäla. På liknande sätt förhåller det sig beträffande vissa .arter av egenmäktigt förfarande, exempelvis s. k. billån. I straffbestämmelsen för försök till stöld har kommittén medtagit alla stöldformer utom bodräkt, d. v. s. enkel stöld, snatteri och grov stöld. Det synes visserligen kunna vara tveksamt huruvida försök till snatteri bör straffbeläggas. Ett tillräckligt skäl för att så bör ske synes dock vara att det eljest, med hänsyn till sättet för gränsdragningen mellan snatteri och stöld, skulle uppstå svårigheter att bedöma huruvida ett tjuvnadsförsök vore straffbart eller icke. I ett yttrande har anmärkning riktats mot att i förslaget ej bibehållits det nuvarande straffet för inbrott. Inbrott i uppsåt att omedelbart föröva stöld blir emellerid straffbart såsom försök till stöld, och inbrott som blott innefattar förberedelse till stöld kan efter omständigheterna bestraffas såsom egenmäktigt förfarande, skadegörelse eller hemfridsbrott. Det synes därför icke vara erforderligt att bibehålla inbrott såsom en särskild brottstyp. Beträffande egenmäktigt förfarande innebär kommittéförslaget att försök blir straffbart endast om det avser maskindrivet fortskaffningsmedel. Det synes dock vara en brist att -exempelvis försök till egenmäktigt förfarande genom tillgrepp av cykel ej skulle kunna medföra straff. Försöksbestämmelsen synes därför böra utsträckas att avse tillgrepp av fortskaffningsmedel över huvud. I övrigt har i paragrafen ej vidtagits annan ändring än att även försök till olovlig kraftavledning enligt 7 § andra stycket inbegripits under straffbestämmelsen. De i 7 § första stycket avsedda brotten beträffande fast egendom komma på grund av där gjord hänvisning att bliva straffbara på försöksstadiet i samma omfattning som motsvarande brott i fråga om lösa saker. 9 §. I 20 kap. 13 § gällande lag stadgas ansvar för den som i uppsåt att föröva inbrott förfärdigar eller förskaffar sig -dyrk eller falsk nyckel eller som, med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, åt honom förfärdigar eller anskaffar slikt verktyg. Straffrättskommittén har föreslagit att i förevarande paragraf upptages en motsvarighet till dessa bestämmelser och att det straffbara omradet därvid utvidgas så att bestämmelserna komma att avse ej blott Departe menta- chefen.
