102 Kungl. Maj:ts proposition nr /:- skola emellertid enligt 20 kap. 12 § och 21 kap. 9 § bestämmelserna i stöldkapitlet tillämpas. En särbestämmelse gives vidare i lagen angående ocker den 14 juni 1901, varest straff finnes stadgat för den som, där han förvärvat fordran den han visste vara tillkommen genom ocker, uppbär eller utsöker eller till annan överlåter större del av fordringen än efter lag skall utgå, s. k. efterocker. Straffrättskommittén har, såsom förut nämnts, föreslagit att 3 kap. 9 och 10 §§ upphävas. I förevarande lagrum har kommittén inrymt bestämmelser motsvarande vad 3 kap. 9 och 10 §§ innehålla om reell faution ävensom motsvarigheter till 20 kap. 12 § och 21 kap. 9 § samt det nyss nämnda stadgandet i lagen angående ocker. Bestämmelserna ha en något vidare innebörd än de hittillsvarande stadgandena. I första stycket har uppsåtligt brott straffbelagts under benämningen häleri. Enligt första punkten inträder straff för den som -köper sak, som är frånhänd någon genom brott, eller tillgodogör sig saken eller -eljest därmed tager befattning ägnad att försvåra sakens återställande. I andra punkten utsträckes straffbestämmelsen till den som eljest bereder sig otillbörlig vinning av någons brottsliga förvärv, så ock den som genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt hävdar genom brott tillkommen fordran till större del än efter lag skall utgå. Straffet i dessa fall skall vara högst straffarbete i två år eller, då brottet är grovt, fyra år. I andra stycket har behandlats det fall att gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga att brott förelåg. I sådant fall inträder ansvar endast där gärningen sker i utövning av yrke eller näring, och straffet är böter eller fängelse. Göta hovrätt har funnit brottsbeteckningen häleri mindre tillfredsställande och har ifrågasatt om icke brottet hellre borde benämnas olovlig befattning med brottsgods. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge ha däremot förklarat sig icke ha något att erinra mot den föreslagna benämningen. Hovrätten för Övre Norrland har erinrat att under häleri inbegrepes brott av synnerligen olika svårhetsgrad. Hovrätten funne därför de skäl, som anförts till förmån för uppdelning av stöld och vissa andra brott i skilda grader med olika brottsbeteckningar, tala för att även häleri uppdelades, lämpligen i två grader som möjligen kunde benämnas, den lindrigare olovligt tillhandagående och den svårare häleri. I fråga om brottsbeskrivningen ha Svea och Göta hovrätter förordat att ordet eljest, som enligt kommitténs förslag förekommer i första stycket andra punkten, måtte borttagas, emedan första punkten i stycket i motsats till den andra icke förutsatte att vinning uppkommit. Överståthällarâmbetet har mot avfattningen av sistnämnda punkt anmärkt att av uttrycket "hävda fordran" ej klart framginge att, Så som kommitténs mening varit, det för straffbarhet förutsattes att kravet framställdes med visst eftertryck, så att det vore ägnat ingiva gäldenären känslan av att han vore utsatt för press. - Enligt vissa yttranden borde ansvar för oaktsam gärning stadgas utan den i -andra stycket angivna begränsningen till utövning av yrke eller näring. Sålunda har Göta hovrätt yttrat att det enligt dess erfarenhet ofta förekomme
