Departe- menta- chefen. 104 Kungl. Maj:ts proposition nr /1. fenhet, myckenhet eller ursprung av vad mot vederlag tillhandahålles. Närmaste motsvarigheten i gällande lag till detta stadgande är bestämmelsen i 22 kap. 13 § andra stycket om ansvar för den som säljer ont för gott, mångt för omängt eller det varuti han vet fel vara utan att sådant uppenbara. Straffet är enligt sistnämnda lagrum böter eller fängelse. Enligt kommittéförslagets förevarande paragraf är det böter eller fängelse eller, om brottet är grovt, straffarbete i högst två år. De erinringar som framställts beträffande förevarande paragraf röra andra punkten. Sveriges advokatsamfund har ifrågasatt, om anledning förelåge att införa en allmän regel sådan som den i denna punkt föreslagna. Motsvarande bestämmelser i gällande rätt torde ha förlorat mycket av sin praktiska betydelse, till en del säkerligen beroende därpå att de viktigaste hithörande fallen reglerats genom särskild lagstiftning, exempelvis lagen om illojal konkurrens. Stockholms handelskammare har påkallat en överarbetning av stadgandet med syfte att från straffbarhet utmönstra relativt harmlösa förfaranden, som näppeligen i och för sig kunde anses påkalla straffreaktion. Straffbestämmelserna i förevarande paragraf angående oredligt förfarande synas utgöra en med hänsyn till bedrägeribrottets utformning erforderlig komplettering av straffskyddet mot bedrägeri och liknande förfaranden. Mot innehållet i paragrafen har jag ej något att erinra. Vad särskilt angår andra punkten, som berörts i vissa yttranden, må anmärkas att vid skilda tillfällen påpekats behovet av straffskydd mot oredligt förfarande i utövning av yrke eller näring och att vissa straffbestämmelser i denna riktning redan finnas, t. ex. i lagen angående illojal konkurrens. Dessa bestämmelser äro emellertid av speciell natur och ett allmänt straffstadgande synes vara behövligt. Beträffande Stockholms handelskammares yttrande bör påpekas, att enligt 11 § i förslaget oredligt förfarande må i princip endast åtalas av målsägande; allmän åklagare får tala därå blott om överåklagare funnit åtal vara påkallat ur allmän synpunkt. 8 §. Av de idförevarande kapitel behandlade brotten är enligt gällande lag endast utpressning straffbelagt på försöksstadiet. Såsom fullbordat brott behandlas emellertid i 22 kap. 2 § punkt 6 och 22 kap. 5 § vissa gärningar som till sin natur kunna vara försök till bedrägeri. Straffrättskommittén har föreslagit, att genom bestämmelser i första stycket av förevarande paragraf ej blott utpressningsförsök utan även försök till bedrägeri straffbelägges. I andra stycket har kommittén upptagit en bestämmelse, enligt vilken den som för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt skadar eller söker skada sig eller annan till person eller egendom skall straffas för försök till bedrägeri. Till följd av att denna bestämmelse införts skola, såsom vid 19 kap. berörts, 4 och 8 §§ i nuvarande 19 kap. upphävas. - Beträffande andra stycket har Svea hovrätt ifrågasatt, om det subjektiva rekvisitet vore tillräckligt tydligt angivet genom att det enligt lagrummet krävdes att försöket skedde för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt, ett uttryckssätt som kunde fattas såsom innebärande krav
