Departe- menta- che/en. 113 Kungl. Maj:ts proposition nr /l. stämmelsen den som på grund av förtroendeställning, evad det är i allmän eller enskild tjänst, såsom syssloman eller eljest, fått att för annan sköta ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln därav. Själva gärningen har angivits bestå i missbruk av behörighet att företräda huvudmannen eller eljest av den förtroendeställning som innehas av gärningsmannen. Innefattar gärningen förskingring, är emellertid paragrafen icke tillämplig. Straffet är högst straffarbete i två år men, om brottet är att anse såsom grovt, straffarbete i högst sex år. I ett andra stycke har kommittén tillagt en hestämmelse av innehåll, ått om den som fått att sköta rättslig angelägenhet för annan till förfång för huvudmannen missbrukar sin förtroendeställning, han skall dömas efter ty i första stycket sägs, ändå att angelägenheten ej är av ekonomisk art. Det nuvarande stadgandet om förledande till oskälig rättegång skulle enligt kommitténs förslag upptagas i en övergångsbestämmelse. Göta hovrätt har anfört, att det i brottsbeskrivningen använda ordet förtroendeställning enligt allmänt språkbruk tydde på allmänt förtroende eller ansvarsfull ställning. Uttryckssättet borde enligt hovrättens mening ändras för att utmärka, att vad som åsyftades vore ett förtroendeförhållande mellan en syssloman och hans huvudman. Sveriges advokatsamfund har uttryckt önskemål, att gränsen måtte dragas skarpare mellan icke straffbar misskötsel av uppdrag eller tjänst och vad kommittén kallade missbruk av förtroendeställning men som samfundet hellre skulle vilja beteckna såsom svikande av förtroende. Med hänsyn till själva brottsbenämningarnas betydelse vore det enligt samfundets mening av vikt att tillse, att till det i allmänhetens ögon nesliga brottet trolöshet mot huvudman icke fördes sådana fall, där gärningsmannen av lättja, liknöjdhet eller liknande orsak vanskött -ett uppdrag, utan blott sådana, där han på ohederligt sätt svikit den tillit som utgjorde grundvalen för uppdraget eller tjänsten. Det syntes till och med kunna ifrågasättas, om icke för straffbar trolöshet mot huvudman borde uppställas fordran på att handlingen skulle medföra någon ekonomisk fördel för gärningsmannen eller annan, exempelvis i form av muta, även om handlingen icke behövde innebära vinning och skada. Hovrätten för Övre Norrland har beträffande förevarande paragraf framställt en erinran av samma innebörd som vid 3 §. Av lagtexten torde med erforderlig tydlighet framgå, att för straffbarhet förutsättes såväl ett förtroendeförhållande mellan gärningsmannen och huvudmannen som ett verkligt missbruk av den förtroendeställning gärningsmannen sålunda intager. De framställda erinringarna i nämnda avseenden synas därför ej böra föranleda någon ändring av förslaget. Beträffande den erinran som hovrätten för Övre Norrland framställt må hänvisas till det vid 3 § anförda. Vad angår det nuvarande stadgandet om bötesstraff för den som förleder annan till oskälig rättegång, synes detta såsom saknande praktisk betydelse kunna upphävas.
