Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 119 6 §. I denna paragraf ha på förslag av straffrättskommittén såsom en nyhet i svensk rått upptagits bestämmelser för vissa fall, i vilka någon, utan att in- taga en förtroendeställning av den art som avses i 5 §, missbrukar förfogandemöjlighet som tillkommer honom. De fall som avses äro: att någon genom missbruk -av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne, såsom då någon, som sålt en fastighet, låter inteckna denna innan köparen sökt lagfart eller då en fullmaktshavare, som icke intager den i 5 § avsedda förtroendeställningen, utan lov begagnar fullmakten till att sluta ett för fullmaktens utfärdare ofördelaktigt avtal, att någon med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, exempelvis då innehavaren av ett skuldebrev kräver gäldenären ehuru han tidigare överlåtit fordringen till annan, att någon fordrar betalning jämlikt handling, som ej blivit utgiven utan på annat sätt, t. ex. av misstag, kommit i hans besittning, samt att någon fordrar betalning för gäld, som redan är gulden, eller kräver att utfå gods, -som han redan bekommit, eller mot krav åberopar kvitto, som icke utgivits. Brottet har benämnts behörighetsmissbruk och straffet är böter eller fängelse eller, där brottet är grovt, straffarbete i högst två år. 7 §. I 22 kap. 12 § första stycket stadgas för närvarande bötesstraff för den som utan lov brukar eller låter bruka annans tillhörighet som han har i sin besittning. I andra stycket av samma paragraf stadgas straff för den som utan lov tager och brukar vad annan tillhör. Beträffande olovligt brukande av fastighet finnas flera straffstadganden i nuvarande 24 kap., såsom i 1 § för den som olovligen bygger, gräver, plöjer, sår eller planterar å annans jord och i 8 § för den som olovligen släpper kreatur på annans ägor eller missbrukar betesrätt å samfälld mark. Bestämmelserna om fast egendom äro tillämpliga, oavsett om gärningsmannen har egendomen i besittning. Enligt förslaget skola de brott som innefatta olovligt besittningstagande hänföras till egenmäktigt förfarande. För sådant fall blir alltså 20 kap. 6 § tillämplig, där fråga är om fastighet jämte 7 § i samma kapitel. I förevarande paragraf åter har upptagits en bestämmelse om bötesstraff för den, som olovligen brukar annans sak som han har i besittning och därigenom vållar skada eller olägenhet. Detsamma skall enligt andra punkten gälla, där innehavare av fastighet, till skada eller olägenhet för ägare eller brukare som icke innehar fastigheten, olovligen bygger, gräver, plöjer, låter kreatur beta, upptager väg eller på annat dylikt sätt brukar fastigheten. För att vinna överensstämmelse med 20 kap. 7 §, beträffande vilken föreSlaglts att Uttrycket "upptaga väg" utbytes mot "anlägga väg", har i förevarande paragraf vidtagits enahanda jämkning. I övrigt biträder jag kommxtténs förslag beträffande denna paragraf. - Departe menta- chefen.