Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/289

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 127 till grund för förfarandet, dels ock - i samband med annan exekutiviförrättning - för gäldenär som åberopar oriktig lhandling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet. Slutligen stadgas i tredje stycket straff för det fall att gäldenär, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen eller ock i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång. Straffet föreslås vara straffarbete i högst två år eller fängelse; för grova fall gives en strängare straffskala i 2 §. Motsvarande bestämmelser i gällande lag återfinnas, såsom förut nämnts, i 23 kap. 1 och 2 §§ jämte 22 kap. 2 § punkt 3. Svenska bankföreningen har föreslagit, att vid beskrivningen i första stycket av åtgärd som skall vara likställd med gåva det ej såsom enligt straffrättskommitténs förslag skulle ankomma på om åtgärden till sin följd vore lika med gåva utan i stället på syftet med åtgärden. Göta hovrätt har framhållit, att oriktig uppgift vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning till utmätningsed upptagits i andra stycket första punkten såsom fallande under 1 §, ehuru avsett vore att sådan uppgift, om den såsom vanligen skedde beedigades, skulle bedömas enligt 2 § såsom grov oredlighet mot borgenärer. Enligt hovrättens mening borde detta föranleda ändrad lydelse av andra stycket första punkten. Med anledning av anmärkningen mot första stycket har beskrivningen på åtgärder som skola vara likställda med gåva ändrats så, att det ej såsom enligt kommittéförslaget kommer an på huruvida följden av åtgärden är lika med gåva utan på åtgärdens beskaffenhet i det hela. Beträffande oriktig uppgift i konkursbouppteckning eller förteckning till utmätningsed lärer, såsom Göta hovrätt erinrat, gärningen, om uppgiften beedigas, i regel böra bedömas enligt 2 § såsom grov oredlighet mot borgenärer. Emellertid synes det icke böra vara helt uteslutet att undantagsvis tillämpa 1 § i dylika fall. Någon ändring av brottsbeskrivningen i 1 § torde därför icke böra ske. 2 §. Om det i 1 § behandlade brottet är grovt, skall gäldenären enligt straffrättskommitténs förslag dömas enligt förevarande paragraf för grov oredlighet mot borgenärer till straffarbete i högst sex år. Såsom exempel på omständigheter, som särskilt böra beaktas vid bedömande huruvida oredligheten är grov, har kommittén upptagit, att gäldenären beedigat oriktig uppgift eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller att brottet varit av betydande omfattning. Enligt vad kommittén uttalat i sina motiv bör straffet i fall då gäldenären beedigat en oriktig uppgift icke såsom nu utmätas med tillämpning av såväl-23 som 13 kap. I stället skall ansvar ådömas allenast för oredlighet mot borgenärer men detta brott bedömas såsom grovt* med hänsyn till att gäldenären begått mened. Därvid bör dock enligt kommittén aven 13 kap. 1 § citeras, emedan straffet ej får understiga minsta Departe menta- chefen.