Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 131 lande lags krav att gäldenären skall ha kommit på sådant obestånd att han bort inse att han ej kan göra rätt för sig. Sveriges advokatsamfund har begärt omarbetning i förtydligande syfte såväl av förutsättningen om förestående konkurs som av den beträffande bokföringsskyldig gäldenär uppställda förutsättningen, att han enligt god köpmanssed uppenbarligen bort inställa sina betalningar. Enligt samfundet kunde förtydligandet exempelvis ske genom att i stället fordrades, att gäldenären kommit i konkurs eller fått eller erbjudit ackord. Svea hovrätt har ifrågasatt ett tillägg till den av kommittén föreslagna lagtexten av innehåll, att ansvar enligt lagrummet skulle inträda även då en gäldenär vidtoge en med betalning eller ställande av säkerhet likartad åtgärd, t. ex. överenskomme med den, av vilken han köpt varor på kredit, om återgång av köpet. Beträffande andra stycket har Svea hovrätt, under antagande att med ackord avsåges såväl privat som offentligt ackord, funnit det önskvärt att ett utl tryckligt uttalande därom gjorts åtminstone i motiven. Göta hovrätt har ifrågasatt, huruvida icke böter borde kunna ådömas i sådana fall där övriga borgenärers rätt icke avsevärt förringats och omständigheterna i övrigt vore synnerligen mildrande. För straffbarhet fordras enligt första stycket i förevarande paragraf att gäldenären insereller räknar med att konkurs är förestående eller, om han är köpman, att han bör inställa betalningarna. Genom kravet på uppsåt samt bestämmelsen, att gärningen skall avsevärt förringa övriga borgenärers rätt, torde ha uteslutits att lojal skuldbetalning skulle anses straffbar. Det synes ej heller möjligt att tydligare angiva förutsättningarna för straffbarhet utan att dessa skärpas på ett sätt som icke kan anses ändamålsenligt med hänsyn till behovet att skapa skydd mot illojala förfaranden av ifrågavarande art. Att, såsom advokatsamfundet antytt, fordra att konkurs verkligen kommit till stånd eller gäldenären fått eller erbjudit ackord, skulle bland annat medföra att ansvar icke inträder i fall gäldenären t. ex. medelst hjälp av anhöriga eller på grund av en tillfällig omständighet i sista stund lyckats ordna sina affärer. Såsom tidigare erinrats böra emellertid sådana händelser icke få verka till frihet från ansvar. I anledning av Svea hovrätts erinran beträffande första stycket har med betalning av fordran eller ställande av säkerhet jämställts annan åtgärd av liknande slag. I andra stycket avses, såsom hovrätten antagit, såväl privat som offentligt ackord, vilket torde framgå därav att det eljest i kapitlet uttryckligen utsäges när endast offentligt ackord avses. Tillräckliga skäl att införa böter i straffsatsen för brott enligt andra stycket ha icke ansetts föreligga. 5 §. âtrlziffbestämmelser.avseende oriktig. bokföring finnas, såsom vid kapitellf? f1t@l;f:)>er0r1S.-en11gt gaiiande lag 1 23 kap. 1 och 3 §§. Förutsäuning rä S l:alda1het al elfllgf båda dessa lagrum, att gäldenären varit bokfö8SS Y ig samt att han kommit i konkurs eller fått till stånd offentlig De putte menta- chefen .
