Departe- ments- chefen. 134 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. seelser mot den ordning som finnes stadgad för bokföringen. Därest bestämmelser erfordras om påföljd av dylika förseelser, ha dessa icke sin plats i strafflagen och frågan om införandet av sådana föreskrifter torde icke böra upptagas i detta sammanhang. Med hänsyn till vad nu sagts ansluter jag mig till kommitténs förslag att såsom bokföringsbrott endast upptaga sådana oriktigheter i bokföringen som medföra att ställningen och rörelsens gång ej kunna i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Med anledning av Stockholms rådhusrätts yttrande må emellertid framhållas, att förekomsten av en mängd smärre fel, även om vart och ett för sig icke är av beskaffenhet att föranleda ansvar, uppenbarligen kan så förringa bokföringens värde att förutsättningarna för straff föreligga. Ej heller den omständigheten att det verkliga förhållandet kan uppenbaras synes i och för sig medföra straffrihet. Såsom brottsbeskrivningen giver vid handen måste fordras att ställningen och rörelsens gång skall i huvudsak kunna bedömas av själva bokföringen utan att därför skall behövas en mödosam forskning. Vad angår värdeuppgifter i bokföringen kan ansvar ofta vara uteslutet med hänsyn till att en oriktig uppgift är föranledd av ett bristfälligt omdöme om värdet. I den mån däremot enligt förefintliga bestämmelser bokföringsvärdet är beroende av någon känd faktor, t. ex. anskaffningspriset, kan naturligen ansvarsskyldighet anses föreligga. Ehuru, såsom framgår av vad nyss sagts, ansvar för bokföringsbrott icke bör inträda vid blotta ordningsförseelser, synas likväl tillräckliga skäl icke föreligga att borttaga den nuvarande möjligheten att döma till böter i fall där brottet är ringa. I samband med den jämkning, som sålunda vidtagits i kommittéförslaget, ha de av kommittén föreslagna straffskalorna sammanslagits till en. Liksom i 3 § har ordet "vårdslöshet" utbytts mot "oaktsamhet". Försiktigheten synes bjuda att, såsom kommittén föreslagit, åtalsrätten begränsas till fall då gäldenärens obestånd är uppenbart därigenom att han kommit i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar. Liksom i 4 § förstås med ackord i förevarande sammanhang såväl privat som offentligt ackord. 6 §. Straffrättskommittén har föreslagit att i denna paragraf stadga straff för försök till brott som behandlas i 1 § tredje stycket. Den föreslagna straffbestämmelsen avser dels försök att, då konkurs är förestående, ur riket bortföra tillgång av betydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen dels ock försök att i konkurs undandraga eller undanhålla konkursförvaltningen tillgång. I fråga om brott av sistnämnda slag synes emellertid något egentligt behov av försöksstraff icke göra sig gällande. Paragrafen har för den skull begränsats till att omfatta allenast försok till bortförande av tillgång ur riket. § l . I de brottsbeskrivningar, som lämnas i de särskilda Pflfa §1afe1f1a indettâ kapitel, har gärningsmannen genomgaende anglvlts vara en galdenar. For a
