Departe- menta- chefen. 142 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. ackordsförhandling underkastats formella jämkningar för att bringa dem i överensstämmelse med nu gällande böteslagstiftning. Enligt kommitténs förslag har vidare en i 15 § lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälliglzetcr och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter förekommande hänvisning till 24, kap. 6 § strafflagen ändrats till att avse 20 kap. 1-7 §§ strafflagen. Då enligt förslaget ej erfordras någon bestämmelse om att ifrågavarande brott skola ligga under allmänt åtal, har den särskilda bestämmelsen därom i bysamfällighetslagen borttagits. I 18 § första stycket lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål har enligt kommitténs förslag bestämmelsen om ansvar för förstörande, bortförande och vissa andra åtgärder beträffande spannmålen ersatts med en hänvisning till den föreslagna bestämmelsen om ansvar för olovligt förfogande i 22 kap. 4 § strafflagen. I 18 § andra stycket har vidtagits en formell jämkning för att bringa lagrummet i överensstämmelse med böteslagstiftningen. Kommittén har vidare föreslagit, att i den bestämmelse i 74 § checklagen den 13 maj 1932, som utesluter straff enligt checklagen för gärning som är straffbar enligt nuvarande 22 kap. 1 § strafflagen, hänvisningen till sistnämnda lagrum utbytes mot en hänvisning till 21 kap. strafflagen. Enligt kommitténs förslag överföres den nuvarande bestämmelsen i 24 kap. 9 § strafflagen om ansvar för den, som vållar att kreatur olovligen inkommer -på annans ägor, till 59 § lagen den 2 juni 1933 om ägofred. Till vinnande av överensstämmelse med de nya reglerna -om sammanträffande av brott har därvid hänvisningen till 4 kap. 1 § strafflagen ändrats till att avse 4 kap. samma lag. Kommittén har föreslagit, att den i 29 § 2 mom. Iagen den 3 juli 1938 om rätt till jakt förekommande hänvisningen till nuvarande 24 kap. 6 § strafflagen, vilket lagrum enligt förslaget skall upphävas, ersättes med ett direkt angivande av den nu enligt sistnämnda lagrum gällande straffsatsen, dagsböter. Straffbestämmelsen i 31 § 2 mom. jaktlagenhar ersatts med en erinran om att det där avsedda fallet, nämligen det att en olovligt jagande sätter sig till motvärn mot laga självtäkt, jämlikt den föreslagna lydelsen av 20 kap. 6 § strafflagen skall bedömas såsom egenmäktigt förfarande. I lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av havandeskap ha de sakkunniga, som behandlat försökets straffbarhet, föreslagit vissa ändringar för att förebygga, att denna lags tillämpningsområde inskränkes genom de föreslagna ändringarna i strafflagens bestämmelser om fosterfördrivning och försök därtill. De sålunda föreslagna författningsändringarna ha i förslaget upptagits i väsentligen oförändrat skick. Dock ha beträffande lagen om behörighet att utöva läkarkonsten iakttagits de ändringar däri vilka skett genom lagen den 30 maj 1941, som träder i kraft den 1 juli 1941, varjämte vidtagits vissa jämkningar, sammanhängande med en ändring i förslaget till 3 kap. 13 § strafflagen. Utöver vad straffrättskommittén och de särskilda sakkunniga föreslagit ha ändringar funnits erforderliga i vissa lagar. I 49 § lagen den 16 maj 1919 om fondkommissionsrörelse och fondbörsvcrksamhet stadgas nu under 3) straff för den, som i -syfte att inverka på allmänhetens eller ett flertal per
