186 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 4 kap. 14 §. Lagrådet: Såsom allmän förutsättning för återfallsstraff stadgas i paragrafen, att det senare brottet förövats efter det den tilltalade blivit dömd för tidigare brott. Motsvarande uttryck i 4 kap. 9 och 10 §§ strafflagen enligt dessa lagrums förutvarande lydelse har, enligt en åtminstone på senare tid stadig praxis, tolkats så, att den föregående domen icke behöver hava vunnit laga kraft; se till exempel N. J. A. 1934 sid. 454, 1935 sid. 399 och 1937 sid. 449. Det synes ock ligga i sakens natur, att återfallsverkan snarare bör anknytas till själva den fällande domen än till den omständigheten att domen vunnit laga kraft (jfr emellertid N. J. A. 1928 sid. 210). Däremot kan uppenbarligen i regel icke dömas till återfallsstraff förrän lagakraftägande straffdom rörande det tidigare brottet föreligger. Att tillägga straffdomen återfallsverkan synes lagrådet vara välgrundat jämväl vad angår den villkorliga domen, som i förevarande hänseende får anses vara fullt likställd med en vanlig straffdom. Om anståndet med straffet förklaras förverkat, kan detta visserligen, såsom departementschefen framhållit, utgöra ett sådant särskilt skäl, som i paragrafen avses, att underlåta tillämpning av återfallsstraff, men fall kunna ock tänkas förekomma, då vid sidan av anståndsförverkande återfallsskärpning är påkallad. Äro med avseende å ett brott förutsättningarna för ådömande av återfallsstraff för handen, kommer tydligen brottet, ehuru rubriceringen bestämmes efter dess svårhetsgrad i och för sig, att vara underkastat den längre preskriptionstid, som kan vara betingad av den å fallet tillämpliga, strängare straffskalan. Då de särskilda föreskrifterna om förhöjning av straff för återfall i brott enligt förslaget skola ersättas med den allmänna bestämmelsen därom i förevarande paragraf, torde stadgandet i 5 kap. 4 § strafflagen böra erhålla en i enlighet därmed jämkad avfattning. - A 12 kap. 5 §. Lagrådet: l gällande lag behandlas det fall att någon begagnar falsk i diktad persons namn skriven enskild handling icke bland förfalskningsbrotten i 12 kap. utan är upptaget såsom ett särskilt brott i 22 kap. 16 §. Förfalskning av enskild handling i annan persons namn faller under bestämmelserna i 12 kap. 4 och 5 §§. I det remitterade förslaget föreslås att 22 kap. 16 § upphäves och att där avsett brott hänföres under nyssnämnda paragrafer i 12 kap. Detta har icke kommit till synes i lagtexten på annat sätt än genom den tillagda slutbestämmelsen i 5 §, enligt vilken böter må ådömas i det fall att handlingen är skriveni diktad persons namn. Däremot har i förslaget 12 kap. 4 § lämnats utan ändring, då uttrycket annan persons namn avses skola omfatta jämväl diktad persons namn. Mot upptagandet av det i 22 kap. 16 § angivna brottet bland förfalsknings
