Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/349

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 187 brotten lärer intet vara att erinra. Däremot kan ifrågasättas, huruvida den utvidgning av tillämpningsområdet för 12 kap. 4 §, som nu föreslås, kommit till uttryck med erforderlig tydlighetblott genom den nya bestämmelsen i 5 §. Lagrådet vill därför hemställa, att i förtydligande syfte någon jämkning i lydelsen av 4 § måtte vidtagas. 12 kap. 10 §. Lagrådet: Genom införandet av böter i paragrafens straffskala skulle förfalskning av handling, som utfärdas av offentlig myndighet i främmande stat, kunna bestraffas lindrigare än förfalskning av enskild handling. Då en dylik strafflindring icke synes vara befogad, hemställer lagrådet, att andra punkten i paragrafens första stycke måtte utgå. Böter böra emellertid fortfarande ingå i straffskalan såvitt angår förstörande av handling, varom här är fråga. För vinnande av detta syftemål torde stadgandet i första stycket lämpligen kunna erhålla sin plats omedelbart efter 3 § (under beteckningen 3 a §). Straffbestämmelsen i den föreslagna 5 a § bleve då - liksom efter någon jämkning även föreskriften i 6 § - utan vidare tillämplig beträffande handlingar, som utfärdats av offentlig myndighet i främmande stat, och hänvisningen till brottsbeskrivningarna i 5 a och 6 §§ skulle följaktligen bortfalla. Jämväl det kvarvarande andra stycket i 10 § finge i sådant fall underkastas en mindre formell jämkning. 12 kap. 10 a §. Lagrådet: Det kan möjligen ifrågasättas, huruvida böter böra ingå i straffskalan för svikligt användande av pass, som utställts för annan person. Då emellertid pass får anses vara en av de viktigaste handlingar, som avses i paragrafen, är det att förvänta att straffet för dylikt brott, även om förmildrande omständigheter föreligga, i regel bestämmes till fängelse och att bötesstraffet kommer till användning huvudsakligen vid svikligt begagnande av mindre viktiga handlingar. Förevarande stadgande torde lämpligen böra införas efter 6 § såsom 6 a §. 12 kap. 10 b §. Lagrådet: Nekande till hand och förskrivning är ett brott, som icke kan hänföras till förfalskningsbrotten i detta ords vanliga mening. Med hänsyn till den indelmngsgrund beträffande förmögenhetsbrotten, som tillämpats i förslaget, möter det emellertid svårigheter att bereda ifrågavarande straffstadgande plats bland oredlighetsbrotten i 21 eller 22 kap. Varest stadgandet vid det fortsatta arbetet med strafflagens reformering slutligen kommer att placeras är ovisstUnderosadana. förhållanden torde det vara försvarligt att åminstone tills vidare lata det inflyta i 12 kap., där det har vissa beröringspunkter med den