Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/352

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. empelvis i den formen att första punkten förklaras tillämplig allenast där ej fall är för handen som i 20 kap. 9 § sägs. Härigenom blir även klarlagt att ej heller den i andra punkten givna föreskriften om tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. skall gälla, därest inbrottsstöld förövats med för ändamålet anskaffat sprängämne. Ett dylikt brott blir att bedöma enligt 20 kap. 4 § utan att tillika 9 § skall åberopas. I förslagets 20 kap. 9 § har upptagits en bestämmelse om förverkande av sprängämne eller annat hjälpmedel varmed någon tagit befattning för användning vid stöld. Även om det i detta sammanhang icke låter sig göra att meddela allmänna bestämmelser om förverkande, synas i allt fall de i 19 kap. 21 § behandlade svåra brotten stå så nära det i förslagets 20 kap. 9 § upptagna, att ett utsträckande av den föreslagna förverkanderegeln till 19 kap. 21 § är på sin plats. Lagrådet hemställer därför, att till sistnämnda lagrum måtte fogas ett nytt stycke av innebörd att sprängämnet må förklaras till kronan förverkat, evad ansvar enligt strafflagen ådömes eller ej. 1 20 kap. 1 §. Lagrådet: Enligt förslaget skall olovligt tillgrepp bedömas såsom stöld om gärningsmannen haft uppsåt att göra saken till sin men eljest såsom egenmäktigt förfarande. Kommittén har uttalat att tillägnelseuppsåt ej kan anses föreligga, om gärningsmannen tager en sak blott för att tillfälligt nyttja den, samt vidare framhållit, att genom den av kommittén föreslagna avgränsningen av stöldbegreppet tillgrepp av cykel i stor utsträckning liksom tillgrepp av bil komme att betraktas såsom egenmäktigt förfarande, oavsett att en cykel, som tagits ur ägarens besittning och därefter övergivits, ofta måste anses definitivt förlorad för ägaren. Emellertid torde, såsom departementschefen erinrat, i många fall omständigheterna vara sådana, att ett tillfälligt nyttjande av en cykel bör bestraffas såsom stöld och icke såsom egenmäktigt förfarande. Detsamma torde icke sällan äga tillämplighet jämväl i fråga om de s. k. billånen. Om fordonet förstörts eller eljest gått förlorat eller dess återställande till ägaren varit förenat med betydande svårigheter, lärer det, om tillgreppet skett med åtminstone eventuellt uppsåt att för alltid avhända ägaren bilen, saknas giltigt skäl att icke betrakta tillgreppet såsom stöld, låt vara att gärningsmannen icke tillägnat sig fordonet i den bemärkelsen, att han upptagit det bland sina ägodelar eller på annat sätt tillgodogjort sig dess värde. 20 kap. 6 §. Lagrådet: Under egenmäktigt förfarande enligt denna paragraf hänföras till en början uti första punkten andra olovliga tillgrepp än sådana då "fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt". Enligt andra punkten skola såsom egenmäktigt förfarande bedömas vissa besittningskränkningar av annat slag. För att tydligare utmärka att jämväl i fråga om dem skola uteslutas förfaranden,