Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/353

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 191 som äro att hänföra till någon av de tidigare i kapitlet beskrivna brottstyperna, torde en mindre omredigering av första punkten böra vidtagas. Den i andra punkten använda beteckningen "besittningsförhållande till sak" synes mindre väl vald. Ett lämpligare uttryck torde vara "annans besittning av sak". De föreslagna bestämmelserna om egenmäktigt förfarande avses skola helt ersätta stadgandet i 22 kap. 12 § andra stycket, som handlar om fall, då någon olovligen tager och brukar annans sak. Sådant olovligt brukande av bilar, cyklar och andra fortskaffningsmedel skall alltså, i den mån gärningen ej är att hänföra till stöld, bestraffas såsom egenmäktigt förfarande. Enligt stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf skall vid bedömande huruvida egenmäktigt förfarande är att anse såsom grovt särskilt beaktas, bland annat, om brottet innefattat tillgrepp av fortskaffningsmedel, som vanvårdats eller icke återställts. Motsvarande bestämmelse i kommittéförslaget, vilken blott har avseende å maskindrivet fortskaffningsmedel, nämner såsom exempel på kvalifikationsgrund att fortskaffningsmedel brukats vårdslöst eller icke återställts. Med hänsyn till att dylik brottslighet numera är ofta förekommande, torde det vara lämpligt att i lagtexten angiva även det vårdslösa brukandet såsom en omständighet av beskaffenhet att böra särskilt beaktas vid bedömande av brottets svårhetsgrad. Lagrådet hemställer därför, att såsom exempel på fall, i vilka det bör ifrågakomma att anse brottet grovt, måtte upptagas att brottet innefattat tillgrepp av annans fortskaffningsmedel, som brukats vårdslöst, eljest vanvårdats eller icke återställts. 20 kap. 7 §. Lagrådet: Såsom exempel på rubbande av annans besittning av fastighet anföres i kommittéförslaget upptagande av väg. Detta uttryck har i remitterade förslaget utbytts mot anläggande av väg för att understryka att i denna paragraf blott är fråga om verkligt besittningsintrång. Denna synpunkt kommer emellertid till uttryck redan därigenom att enligt paragrafen ansvar endast kan ådömas för sådant besittningsintrång som kan kännetecknas såsom ett rubbande av besittningen. Dä vidare anläggande av väg närmast leder tanken på egentliga vägbyggnadsföretag, men en verklig besittningsrubbning exempelvis kan ske enbart därigenom att någon genom körslor upptager väg genom annans skogsmark, hemställer lagrådet, att paragrafen i denna del måtte återföras till den ursprungliga avfattningen. I samband därmed torde jämväl 22 kap. 7 § böra jämkas. Uttrycket besittningsförhällande torde i förevarande paragraf, i likhet med vad som föreslagits beträffande 6 §, böra utbytas mot det därmed llktydiga ordet besittning. De i gällande rätt på 19 och 20 kap. strafflagen fördelade bestämmelserna om olovligt avledande av elektrisk kraft hava i förslaget sammanförts till en gemensam bestämmelse om olovlig kraftavledning, omfattande såväl brott