Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/354

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


192 Kungl. Majsts proposition nr 4. av rent skadegörande karaktär som brott, vilka innebära förmögenhetsöverföring. Mot denna anordning har lagrådet intet att erinra. Däremot vill lagrådet ifrågasätta, huruvida det är påkallat att i detta sammanhang med elektricitet likställa annan för bruk bunden kraft. Något större behov av att giva denna specialbestämmelse sådant omfång synes knappast förefinnas, och betydande tolkningssvårigheter äro att befara, när det gäller att närmare klarlägga själva brottsbegreppet och dess avgränsning mot närliggande brottstyper. Lagrådet hemställer därför, att bestämmelsen inskränkes att avse endast olovligt avledande av elektrisk kraft. I betraktande av brottets säregna beskaffenhet vill lagrådet tillika förorda, att straffbestämmelsen överföres till en särskild paragraf, som lämpligen kan erhålla sin plats närmast efter 7 §. 20 kap. 8 §. Lagrådet: Under hänvisning till vad ovan anförts under 3 kap. 13 § får lagrådet hemställa, att till förslagets 8 § göres ett tillägg av innebörd att, om vid försök till rån gärningsmannen gör så grovt våld å annan, att denne därav får döden, straffet må förhöjas till straffarbete på livstid. 21 kap. Lagrådet: Rubriken torde böra fullständigas så att jämväl häleri däri omnämnes. 21 kap. 6 §. Lagrådet: l första stycket stadgas, bland annat, straff för den som genom krav,över- låtelse eller på annat dylikt sätt hävdar genom brott tillkommen -fordran till större del än efter lag skall utgå. De sista orden innebära i det sammanhang, vari de förekomma, en viss oegentlighet. Det torde ock utan särskilt förtydligande vara klart, att under uttrycket "genom brott tillkommen fordran" icke kan inbegripas vad som enligt civilrättsliga regler lagligen kan utsökas. Lagrådet hemställer därför, att orden "till större del än efter lag skall utgå" måtte ur det föreslagna stadgandet uteslutas. 21 kap. 7 §. Lagrådet: Bedrägeribrottet kännetecknas i 1 § såsom ett vinningsbrott: genom vilseledandet skall en förmögenhetsöverföring hava åstadkommits. Brister kravet på förmögenhetsöverföring, kan däremot enligt förevarande paragraf straff ådömas för oredligt förfarande, förutsatt att vilseledandet utmynnat i en förmögenhetsskada eller skett i utövning av yrke eller näring och avser beskaffenhet, myckenhet eller ursprung av vad mot vederlag tillhandahålles. Begränsningen av det tekniska bedrägeribegreppet till sviklig förmögenhetsöverföring är otvivelaktigt välbetänkt. Av denna begränsning följer även ett