198 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. slagits till en. Någon motsvarande ändring har icke vidtagits i 4 §. Mot sammanslagningen av straffsatserna i 3 § synes intet vara att erinra. Då emellertid nu ifrågavarande två brottstyper äro närbesläktade och av samma svårhetsgrad, torde det saknas skäl att i förevarande hänseende behandla dem olika. Lagrådet hemställer därför, att jämväl i 4 § måtte upptagas en strafflatitud, innehållande fängelse eller straffarbete i högst två år. 23 kap. 5 §. Justitieráden Forssman, Bellinder och Sterzel: Enligt det föreslagna stadgandet är åsidosättande av bokföringsskyldighet straffbart endast under förutsättning att det medför att ställningen och rörelsens gång icke kunna i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Då således mera obetydliga oriktigheter och oordentligheter i bokföringen icke skola föranleda ansvar, synas skäl knappast föreligga att i straffskalan bibehålla böter. Det är med avseende å förevarande brott även av vikt att straffhotet ej försvagas genom möjligheten till bötesstraff. Det hemställes därför, att andra punkten i paragrafens första stycke måtte utgå. Förslaget till lag om ändring i vissa delar av straiflagen för krigsmakten. 98 §. Lagrådet: De föreslagna ändringarna i 8 kap. innebära framför allt en välbehövlig begränsning och förenkling av de militära specialbestämmelserna om förmögenhetsbrott. Beaktas bör i detta sammanhang att upphävandet av en för militärpersoner meddelad specialbestämmelse icke alltid medför att brottet blir att bedöma allenast enligt de för alla och envar meddelade stadgandena i allmänna strafflagen. Innefattar brottet tillika kränkning av en särskild tjänsteplikt, inträder brottskonkurrens mellan allmänna strafflagen och någon av bestämmelserna i 129 eller 130 § strafflagen för krigsmakten, likasom inom civila tjänsteförhållanden konkurrens kan inträda med bestämmelserna om straff för tjänstefel i 25 kap. 16 eller 17 § allmänna strafflagen. Sålunda torde upphävandet av särbestämmelsen om olovligt brukande i 100 § strafflagen för krigsmakten icke medföra att bestämmelsen - i den mån ej persedelförseelse enligt den nya 100 § föreligger - ersättes med enbart 22 kap. 7 § allmänna strafflagen i dess föreslagna lydelse. Var egendomen gärningsmannen anförtrodd i tjänsten, skall nämligen vid straffets utmätande även hänsyn tagas till 129 eller 130 § strafflagen för krigsmakten. Har gärningsmannen genom en besittningskränkning berett sig tillfälle att olovligen bruka saken, skall enligt förslaget ansvar ådömas, icke jämlikt 22 kap. 7 § allmänna strafflagen utan med stöd av 20 kap. 6 §. Beträffande vissa särskilda spörsmål som sammanhänga med upphävandet av 106 § strafflagen för krigsmakten får lagrådet hänvisa till vad nedan anföres under 165 §.
